SNYGGA SKIVOMSLAG

Min kompis Farbror Bok bloggar om snygga bokomslag, så jag måste kontra med skivomslag. Det här är ett av de snyggaste jag vet, Beastie Boys "Paul's boutique" (Capitol 1989). Bilden här är liten, mörk och ger ingen rättvis bild. Men tänk er designen på ett blänkande LP-fodral i utviksformat. 1989 var i vinylskivans sista flämtande stund.

Inte min musikbag. Hiphop, rap, streetpunk. Men jag köpte skivan då - mest för omslagets skull. Ännu levde LP-formatet, tacksamt och inbjudande för snygga, fantasifulla lösningar i formgivning, stil och grafik. Sedan tog CD över - med bra ljud men hopplös för att utveckla omslagskonsten. Och numera finns det knappt skivor alls.

ANTIKVITET 1961

Glad blev jag. Började nog skratta högt där jag gick Nybrogatan ner mot city i lördagsrusningen. Upp i slumpvalet kom Hasse Burman & hans Pråmdragare, "Iwan Iwanowitch" (Columbia singel 1961). Den var min barndoms första skiva. Eller andra, efter Hans Alfredson & Martin Ljung, "Guben i låddan" / "Skojten". Men den var en talskiva.

Vem var Hasse Burman? Underhållare och jazzmusiker från Norrland. Mest känd som samen i TV-underhållningsserien "Partaj" (1969) med massa vitsande i partymiljö, och för skämtsingeln "Vi flytt int´" (1970). Inte många kommer väl ihåg den bortglömda spexlåten om den ryske rock'n roll-idolen "Iwan Iwanovitch". "I kolt och skägg på snart var tonårsvägg" och "en autograf värd fyra rymdpiloter". "Jag gick opp inom en veckas lopp på Pravdas 20-i-topp liksom en Sputnik".

Har nog inte hört den se'n jag var barn. Då tyckte jag den var kul utan att förstå alla knäppa anspelningar i kalla krigets tid. Nu skrattade jag högt som en dåre där mitt på Nybrogatan. Kult - helt klart kult!

SUSANNE BIER

Jag måste säga att danska Susanne Bier är en otroligt bra filmregissör. Efter att ha sett hennes film "Bröder" (2004) är jag helt gripen, tagen, andlös. En historia om krigstrauma, bröder, svartsjuka och djupt moraliska frågor. Utspelar sig i Danmark och med plågsam utvikning till Afghanistan. Jag ska inte dra hela intrigen här, men Ulrich Thomsen (major, storebror), Connie Nielsen (hustrun) och Niklaj Lie Kaas (strulig lillebror) spelar så äkta, och det gäller hela ensemblen. Som regissör är Susanne Bier mästerlig både i personinstruktion och i konsten att gestalta en svår historia.

Den kan tyckas långt från en bagatell som hennes svenska film "Livet är en schlager" (2000), liksom fina "Pensionat Oskar" (1995) på manus av Jonas Gardell, till hennes danska tunga opus som "Älskar dig för evigt" (2002, om totalförlamning) och "Efter bröllopet" (2006, också om krigsupplevelser). Men alla resonerar kring liv och död. Med en slags märkligt ljus, personlig prägel.

För övrigt - Carolina af Ugglas "Snälla, snälla" var väl den enda låt med någon känsla i i gårdagens Melodifestival. En alltför nervös Petra Mede och kvällspressens obligatoriska "Läsarna rasar"-krigsrubriker. Löjligt!

PATTI SMITH-DOKUMENTÄR

Såg DVD med dokumentärfilmen "Dream of life" om Patti Smith av Steven Sebring (2008). Ville se om den blev en ingång till en artist jag aldrig fått grepp om, aldrig känt mig attraherad av. Trots vetskapen om hennes enorma betydelse för rockhistorien osv.

Och Patti Smith framstod som sympatisk i dokumentären. Impressionistiskt upplagd, personlig i sitt (oftast) svart/vita bildspråk. Mycket New York-vyer. En aning för lång, gick lite på tomgång i mitten. Men jag gillar hennes litterära sida. Hennes ständiga referenser till William Blake, Artur Rimbaud, Charles Baudelaire och - Bob Dylan.

Synd bara att hennes musik är så fruktansvärt malande, mörk, monoton, murrig. Jag vet, gitarrmangel à la MC5 har aldrig varit min bag. Och hon sjunger med hård, monoton stämma med bara ett enda uttryck: aggressivitet. Så musikaliskt gav filmen inte heller nu mig någon ingång. Ändå är "Dream of life" välgjord som porträtt. Och för älskare av Patti Smith måste den vara en klockren fullträff.

BÄSTA COVERALBUM

I söndagens DN (1 februari) listar Nils Hansson sina bästa coveralbum. Det är ingen lista jag känner igen mig i, men idén är kul. Alltså -
här är mina:

1.) Bryan Ferry - "As time goes by" (Reprise CD 1999)
Ferry tolkar 30-talets schlagervärld (Porter, Berlin, Gershwin, Weill etc) så genuint, så stilfullt, så bra. Bättre än hela Rod Stewarts "American songbook"-serie tillsammans.

2.) Anne-Lie Rydé - "Stulna kyssar" (1992)
Svenska schlagers från 60-talet lyfts fram av Anne-Lie med elegans, snygga arr och faktiskt både rockkänsla och schlagerkänsla. Vem kunde tro det om gamla Towa Carson-låtar?

3.) Peps Persson & The DownHome Bluesband - "Rotblos" (1997)
Peps kan såklart sin blueshistoria och tolkar Elmore James, Muddy Waters o.a. gubbar utan att tvätta översättningarna till det politiskt korrekta. Lekfullt, säkert. Och Peps drar sig inte för några mariga Howlin´Wolf-nummer som inte är helt lättsmälta.

4.) Ricky Lee Jones - "It's like this" (2000)
Sparsmakade, ofta akustiskt framförda tolkningar av ett mycket personligt urval sånger - av Marvin Gaye, Steely Dan, Beatles, Charlie Chaplin (?!) och andra.

5.) Bryan Ferry - "These foolish things" (1973)
Ferry är på något sätt coverskivornas mästare och den här debuten är klassisk i sin eleganta, komiska omstöpning av popmelodier (Dylan, Stones, Beatles, Motown) m.m.

Andra intressanta coverskivor är Ulf Lundells "Sweethearts" (1984), David Bowies "Pin-ups" (1973), Annie Lennox "Medusa" (1995), Herbie Hancocks "The new standard" (1996) och The Vanilla Fudges självbetitlade debut (1967).

Däremot har jag aldrig gillat John Lennons "Rock & roll" (1975). Och jag har fortfarande inte fattat storheten i Robert Plants & Alison Krauss "Raising sand" från 2007.

MILES FLAMENCO WINTERLAND

Vilken sällsam upplevelse att vandra i en frostig vinterskog och lyssna på Miles Davis "Flamenco sketches". Gråtung, kylslagen februari på ishalkiga skogsslingor med ylleflåsande joggare möter spanska sommarnätter i Miles Davis ballad från "Kind of blue" (CBS LP 1959). John Coltrane blåser kompomisslös tenorsax och Cannonball Adderly altsax. Bill Evans fantiserar vid pianot och tempot är så sakta att det nästa står stilla. Det är ett sällsamt vackert möte, där ute i Lilljansskogen.