EN LÄCKERBIT FÖR SLAGVERK AV DARIUS MILHAUD

Tillbaka till avdelningen Klassisk Musik och då musikalisk modernism. Tillbaka också till mitt stora intresse för slagverk. Det korta stycket "Konsert för slagverk och liten orkester" av Darius Milhaud från 1930 har suttit som gjutet i mitt medvetande, ända sedan min dåvarande trumlärare Sune Pålsson spelade det med Helsingborgs Symfoni-orkester 1972 eller var det möjligen 1973.

Det är ett visuellt tacksamt stycke, läckert i sin finurliga logistik där solisten står omgiven av en stor uppsättning pukor, tomtom-trummor, block, cymbaler och gongar i centrum på scenen.

Jag vet att franske Les Six-medlemmen Darius Milhaud kanske inte alltid står högt i kurs i koketta musikkännarkretsar. Jag vet att många av hans små solokonserter ibland betraktas mera som uppvisningar än som musik. Det bryr jag mig inte om, för jag älskar den svale fransmannens sobra, snyggt exotiska och kanske lätt ytliga musikstycken som "Le Creation du Monde". Jag har inget emot yta, om den är snygg.

Denna slagverkskonsert är kort, cirka 8 minuter. Först en snabb, snärtig sats där mycket händer. Sedan - direkt - en långsam, något dunkel och mera abstrakt. Jag kan fortfarande störa mig på att det borde finnas en tredje, snabb sats som skulle binda ihop konserten. Nu ebbar den stillsamma delen bara ut och så plötsligt är det snopet slut. Men det där är ju Milhauds fel.

Jag har denna lilla konsert i flera tolkningar. Med finlandssvenske Rainer Kuisma resp med brittiska Evelyn Glennie som solister. På YouTube (ej på skiva) finns också en snygg tolkning med unga holländskan Laura Trompetter som är bra.

Bäst är kanske ändå denna inspelning från 1969 med tonsättaren Darmus Milhaud själv som dirigent, Orchestre de Radio Luxembourg och Fauré Daniel (som jag inte vet något om) som solist på det blandade slagverket (från Vox LP 1969). CD-utgåvan på bild här ovan har lite annan sammansättning. En minimal konfektyr för slagverk alltså. Mycket läcker. Om man är intresserad av slagverk vill säga.

Betyg: ****