MONICA TÖRNELL I JAZZROCK OCH VISOR

"Jag Är Som Jag Är" (Philips LP 1975) är det femte albumet med Monica Törnell, och hennes återkomst till att sjunga på svenska. Efter de två första vispop-albumet hade Philips försökt lansera henne som en hård poptjej på "Don't Give a Damn" 1975 och den följande "Bush Lady".

Ofta (inte alltid) när svenska artister övergår till att sjunga på engelska blir resultatet märkligt anonymt. Törnells båda engelska lyckades inte attrahera någon yngre poppublik. Någon internationell lansering blev det inte och hon hamnade långt från den proggiga musikrörelsen (som hon i och med skivmärket Philips aldrig tillhört).

"Jag Är Som Jag Är" är ett mycket lyckat album som landade helt rätt. Hon skulle senare, på 80-talet, få en mer poporienterad inriktning med uppdaterat sound. Men på denna skiva spelar hon ut hela sitt breda register med sin fantastiska, varma, hesa röst. Faktiskt en av de bästa kvinnliga rösterna någonsin i Sverige. Det naivistisk, något töntiga omslaget viskar också om ett närmande till visorna och till proggen.

Hon inleder med Björn Afzelius dramatiskt episka "En kungens man" och fortsätter med "Kavaljersvisa från Värmland". Därmed är den folkmusikaliska tonen ansatt. "Ebon Lundin" är däremot en varmt jazzig ballad ur Per Oscarssons konstiga film med samma namn. Här lystrar jag till extra eftersom den är komponerad av Arne Ohlsson, den fine trumpetaren från Vieux Carré Jazzmen i mina hemtrakter.

I titellåten "Jag är som jag är" svänger det till ordentligt. En grymt jazzrockig sång där bandet, med bl.a. den outtröttlige Björn J:son Lindh och den fine doldisen Jan Bandel finns med. Jazzrock med Latin-touch är det också i den ordvitsiga salsan "Svensk sås" där Törnell sjunger med ordlös sång, vokaliser. I "Lotus och Casanova" blir jazzen mera lågmäld och spirituell.

Annorlund är "Vad visste väl vi?", en stark rocksång där Monica med kraft sjunger Olle Adolphsons text om förintelsen, boskapsvagnarna på väg till lägren och : Vad visste befolkningen om vad som var sant? Olles text finns också i "Nu ser vi vårt land".

"Jag Är Som Jag Är" är en av Monica Törnells allra bästa skivor. Här finns idel starka låtar i en stilmässig bredd som är imponerande, och med henne själv i högform som sångerska. Kanske är det lite besvärande att det väl tidsbundna 70-talsomslaget skymmer de tidlösa kvaliteterna i musiken.

Betyg: ****