Idag fyller min blogg 3 månader. Roligt att blogga, och förmodligen liknande känsla som att starta enmansföretag. Tålamod, tålamod. Bygga upp, bygga upp. Syns jag i cyberrymden? Famlar i blindo. Som när digitalkanalen SVT24 startade för 6 år sedan. Göra program på prov - men för vem? Mottagaren där ute är svårsynlig...

Å andra sidan har man ju en fantastisk frihet. Man sätter sin egen standard. Definierar själv sin linje och form. Tänkte göra en renodlad musikblogg. Musik med vid bredd men ändå fokus på ETT ämne. Det har blivit lite böcker, film etc också. Skriver man för en tidning eller annat uppdrag är det andra som väljer och man är styrd av utbudet.

Blogg är frihet och skrivglädje. Hemsidor har jag aldrig fått till, men blogg och e-mail tilltalar mig skarpt. Tar tillfället att rekommendera några av mina favoriter här i Bloggportalen :

Den poetiska Gryningsbåten, liksom Poesi i verkligheten som bygger helt på dikter, sympatiska Snart 40, roliga Pop och skit, jazzbloggen Jazz på svenska och biblioteksbloggen Biblioteksrelaterat.

And The Beat Goes On....

Det här var ju kul! Bilder piggar upp bloggen! Låt mig få presentera ännu en klassiker: Frank Zappa / The Mothers of Invention : "Absolutely Free" (Verve LP, 1967)

The Cream - "Disraeli Gears" (Reaction Lp, 1967)
Experiment. Går detta in så är det bra. Den här skivan är bra!

Zappa-konserten på Hovet i Stockholm flyttad fram till maj. Skulle varit i november annars. "Zappa plays Zappa", sönerna Dweezil och Ahmed Zappa drar ut på en Tour de Frank och spelar musik av pappa Zappa. Dessutom fulländas familjen av några av mödrarna, Flo & Eddie (Mark Volman och Howard Kaylan).

Kan det bli något bra? Vet inte. Musik av Frank Zappa är ALLTID intressant, i vilka skepnader och framträdanden som helst. Samtidigt borgar storsonen Dweezil Zappa för att det antagligen blir utdragna gitarrmangel i alltför stora doser. Dessutom står Flo & Eddie för den enda period i Zappa-historien som jag faktiskt inte gillar, tiden runt 1971. "Live at Fillmore East" och allt det där.

Mest lockande är faktiskt vår egna, svenska Zappanatiker Mats & Morgan, som naturligtvis ställer upp. Mats Öberg (keyboards) och Morgan Ågren (trummor) är gudabenådade musiker, och alltid med i alla svenska sammanhang där Zappa nämns. Jag har sett dem spela "Uncle Meat" med Kroumata-ensemblen i Filadelfiakyrkan ( ! ), med egna Zappa-coverbandet "Zapp-Ste-Toot" på Fasching, och förstås på scen med Zappa själv vid hans sista konsert på Johanneshov 1988.

Och själva gör Mats & Morgan skivor med Zappa-inspirerad musik. Morgan som för övrigt är gift med Tina Ahlin (från "Så ska det låta" i SVT). Och sönerna Zappas konsert på Hovet i maj då? Jag avvaktar och funderar.

Idag fyller Greta Garbo 100 år. Självklara hyllningar i alla media och evenemang. Vår största filmstjärna. "Kameliadamen" och "Ninotschka". Bilderna. Skönheten. Gåtfulla Garbo etc. etc. Och den eggande frågan infinner sig. Var hon bisexuell egentligen? Brevväxlingen med Mercedes da Acosta osv. (Minns Lena Einhorns fina SVT-dokumentär om detta från 2000).

Jag associerar snabbt, och helt fritt, till Hasse Ekmans fantastiska långfilm "Flicka och hyacinter" från 1950, med Eva Henning i huvudrollen. Filmen vållar alltid problem att påannonsera. Säger man att det är en film om lesbisk kärlek, sensationellt gjord redan 1950, så lockar man säkert många tittare men avslöjar samtidigt filmens nyckel, eftersom den är uppbyggd som en pusseldeckare. Å andra sidan, "en film om en ensam kvinna som bär på en hemlighet" är nog en tam ingress som gör att många skulle missa denna okända klassiker.

Nu har jag redan begått etikettsbrott och avslöjat cluen. Det står jag för. Bara som en snabb association till Garbo. Gåtan Garbo. 100 år idag.

Var det inte ölflaskblås-introt från Herbie Hancocks "Watermelon man" som låg samplat i hitlåten"Don't lie" med Black Eyed Peas på radion nyss? Jag trodde det, men det var nog fel. Hur som helst väckte denna nya hitlåt minnen till liv tack vare en sekunds snabb association, utifrån några fåniga, upprepade terser.

Herbie Hancock "Watermelon man". I versionen från LP:n "Head hunters" (1974). En av många pärlor i raden av jazzfunk, jazzrock från den bästa perioden, kring 1974. Drivande svängig, färgrikt klangfull, elektrisk instrumentaljazz med alla dessa sköna lirare; Chick Corea, Billy Cobham, Herbie Hancock, Weather Report, George Duke.... Var är ni nu? Jag saknar er.

Äntligen!!! Rampljuset på Klas Östergren! Figurerna från "Gentlemen" spökar igen, 25 år efteråt! "Gentlemen" från 1980 är min favoritroman - alla kategorier. Vilka makalösa intrigflätningar, vilken berättarglädje och vilken skarpt fokuserad känsla för stil och elegans i denna märkliga rövarhistoria om de mystiska bröderna Henry och Leo Morgan, som drev runt på Söder i Stockholm under 60- och 70-talen! "Gentlemen" är en så virtuost författad roman med olika sidohandlingar i olika tidsplan och väl fångade miljöer.

Varför kom ingen på att göra film av "Gentlemen"? Kanske för svår att få ihop? Och kanske lika bra det. "Gentlemen" lyste upp mitt tråkiga tidiga 80-talet när den kom ut. Har läst om den ett antal gånger sedan dess, alltid med samma behållning. Men Klas Östergren som författare tappade jag sedan någonstans i höjd med den tungsinta Österlen-trilogin.

Nu har cirkeln slutits. Dagsfärska romanen "Gangsters" tar vid där "Gentlemen" slutade i ett mystiskt, gåtfullt barrikaderat rum. Och samtidigt kommer "Gentlemen" ut i matchande nyutgåva. Jag är lycklig!!!

"Babel" i SVT tog upp Östergren och "Gangsters" i ett fint reportage i kväll. Och detta blev ett avsteg från mitt ämne Musik. Men så får det bli. Bröderna Morgan går igen.

Nya lördagsunderhållningen "Folktoppen" på SVT. Lite väl flåshurtigt tempo. Men träffar ändå någonting. Listor - det är så barnsligt, nördigt eggande med listor. Onyttighetens triumf. Så därför - här är min lista :
BÄSTA LISTOR:
1.) Tio i topp.
Sitter hopplöst fast om man är uppväxt på 60-talet. Och alltid vann The Beatles, Procol Harum eller Jimi Hendrix Experience.
2.) Kvällstoppen.
Skivförsäljningslistan. För här fick även LP vara med. Här fick man höra Frank Zappa och Led Zeppelin jämsides med Anna-Lena Löfgren.
3.) Svensktoppen.
Ja, för faen.. Gamla Sven-Ingvars, Siw Malmkvist, Svante Thuresson. Det är en del av mitt kulturarv.
4.) Melodifestivaler (svenska o utändska).
Lyxambooorg douze points... Själva listmomentet inbjuder till härlig nördighet. "Djingis Kahn" (bästa internationella) och "Banne mej.." (bästa svenska).
5.) Alla listor inför Millennieskiftet (med stort M).
Bästa författare, bästa filmkomiker, viktigaste politiker, värsta krig, uppfinningar etc etc. Ojoj, mums för alla listor hösten 1999.

Vad är det där för rolig låt? "Har aldrig bott på lannet.." Låter precis som Bob Hund. Och melodin - jo visst, det där var ju.....

Ännu ett genialiskt drag från Bob Hund-sångaren Thomas Öberg. Jag menar.... först kommer Håkan Hellström med sin nya låt "En midsommarnattsdröm". Med tempo, sound och upplägg knyckt från Canned Heats underbara hippie-klassiker "Going up the country" (1969). Inte plagiat, bara samma låtram. Och Håkan Hellström gör det förbannat bra. Faktiskt första gången jag verkligen upptäckt hyllade Hellström.

Sedan kommer något som låter som Bob Hund och GÖR låten. Alltså - en rak cover och skånsk översättning av just Canned Heat: "Going up the country". Alltså en rolig replik till Hellström. Och förbannat bra.

Jo, det är (nästan) Bob Hund. Oförliknelige, tosige sångaren Thomas Öberg i duo med Hunds Jonas Jonasson. Under det kryptiska namnet Sci-Fi Skåne. Och båda dessa (parodiskt snarlika) låtar är årets hittills allra bästa svenska, soliga sommarhits !!!

Stockholms konserthus ikväll, en varm septemberdag med tungt väderomslag. Mullig konsert med Filharmonikerna och Alan Gilbert. On the bill: en helt amerikansk repertoar med musik av Aaron Copland, Leonard Bernstein och George Gershwin. Fullt crescendo-drag i bl.a. Gershwins roliga orkestersvit "An American in Paris" (1928). Undrar bara, hur lyckas slagverkarna stämma bilhornen som ingår i sättningen?

Dagens andra musikupplevelse: Hörde lite av Rolling Stones helt nya CD "A bigger bang", som kom ut IDAG. Gick förbi i en skivaffär i Farsta där den spelades. Lät mycket bra. Speciellt låten "Back of my hand". Långsam, naken Mississippi-blues. Påminner om "You got to move" från "Sticky fingers" (1971), deras bästa album.

Esbjörn Svenssons Trio - "Viaticum". Ny, bra skiva från i år. Cool, lyrisk, ibland psykedelisk pianojazz. Såg dem live på Nalen i våras. Minst sagt samspelta och mycket bra.

Har man förr lyssnat sig het på pianister som Chick Corea och Keith Jarrett så känns E.S.T. som att komma hem igen. Välkommen hem!

"September of my years" - snygg skivtitel va'? Frank Sinatra, 1965.