Idag fyller Greta Garbo 100 år. Självklara hyllningar i alla media och evenemang. Vår största filmstjärna. "Kameliadamen" och "Ninotschka". Bilderna. Skönheten. Gåtfulla Garbo etc. etc. Och den eggande frågan infinner sig. Var hon bisexuell egentligen? Brevväxlingen med Mercedes da Acosta osv. (Minns Lena Einhorns fina SVT-dokumentär om detta från 2000).

Jag associerar snabbt, och helt fritt, till Hasse Ekmans fantastiska långfilm "Flicka och hyacinter" från 1950, med Eva Henning i huvudrollen. Filmen vållar alltid problem att påannonsera. Säger man att det är en film om lesbisk kärlek, sensationellt gjord redan 1950, så lockar man säkert många tittare men avslöjar samtidigt filmens nyckel, eftersom den är uppbyggd som en pusseldeckare. Å andra sidan, "en film om en ensam kvinna som bär på en hemlighet" är nog en tam ingress som gör att många skulle missa denna okända klassiker.

Nu har jag redan begått etikettsbrott och avslöjat cluen. Det står jag för. Bara som en snabb association till Garbo. Gåtan Garbo. 100 år idag.