PINGSTHELGEN

Igår var det rena högsommarvärmen. Fantastiskt väder. Premiär för meditativ cykeltur runt Djurgården. En av mina oaser. Många, många gånger sedan jag flyttade till Stockholm 1986 har jag cyklat och vandrat vägarna runt Blockhushudden och Isbladsviken. I början i harmoni med Van Morrisons "No guru, no method, no teacher" (Mercury LP 1986) som kom ut det året. Speciellt sången "In the garden" handlade om Djurgården för mig.


ANNA-LENA

Och i helgen dog schlagersångerskan Anna-Lena Löfgren. Jag gillade "Lyckliga gatan" (Metronome singel 1967). Det året var den en höjdarlåt fullt i nivå med Jimi Hendrix "Hey Joe". "Högt över marken svävar betongen". Förutom den tidstypiskt nostalgiska texten mitt i 60-talets rivningsraseri, är Anna-Lenas tolkning så perfekt i sin balans. Först en ensam gitar, så stegvis fler instrument o hel orkester. Också andra av hennes inspelningar, som "Regniga natt" och "Det finns ingenting att hämta" utmärks av samma klarhet och balans. Inga överdrivna gester. Bara en självklar närhet som träffar hjärtat.

POLARPRISET 2010 - BJÖRK!

Totalt överraskad igen. Ännu en gång slår mina gissningar helt fel. Det känns både irriterande och underbart oförutsägbart. Och Björk - ja, hon är verkligen en fantastisk och nyskapande artist. Hennes största album "Debut" (One Little Indian CD 1993) liknade ingenting annat dittills. Med sin egensinniga sångteknik och sina nydanande mixar av techno-pop, österländska sitarsound och rena, djupa bleckblåsare skapade hon en egen ljudvärld som fick kritiker att yra om isländska huldror och sagoväsen. Ja, Björk är bra. Men jag skulle nog inte kommit på tanken att ge henne Polar Music Prize.
Hon måste såvitt jag vet vara den yngsta som fått priset.

Och det seriösa priset till Ennio Morricone? Den italienske filmmusikkompositören. Jag fattar ingenting. Poängen hos kommittén måste ha varit att försöka lyfta filmmusikens status generellt sett. Och, visst, för all del. Han har skrivit målande stämningsmusik till "För en handfull dollar" och andra hårdkokta westernfilmer. Inom soundtrackens värld är han unik. Men ändå. Med tanke på kompositörer som ofta kämpat i motvind plus floran av sångare, instrumentsolister och dirigenter känns valet av Morricone ändå snopet.

MÖJLIG POLARPRISTAGARE?

Polar Music Prize har problem med sin marknadsföring och svårt med sin identitet. Som att inte kommittén själva inser kraften i den spretiga bredden av pristagare. Dåligt självförtroende snarare. Inte ens något fast datum för tillkännagivandet, såvitt jag kunnat se i alla fall. Och säsongerna har skiftat hit och dit. Men det borde vara dags nu när som helst.

Alltid lika underbart oförutsägbart. Vem blir det i år? Mina ständiga gissningar på populärmusik är gamle Beach Boys-ledaren och geniet Brian Wilson (bilden), souldrottningen Aretha Franklin eller jazzpianisten Chick Corea. Men ibland har man överraskat med världsmusik och då blir det svårt. Låt mig då gissa på sydafrikanske Dollar Brand eller argentinske Gato Barbieri.

Klassiska priset är omöjligt att förutse eftersom det likaväl kan vara en kompositör som en exekutör (musiker, sångare, dirigent). Bland kompositörerna borde estniske Arvo Pärt, polske Henryk Gorecki eller amerikanske Philip Glass ligga bra till.

Och exekutörer? Tja, mina favoritpianister Vladimir Ashkenazy och Philippe Entremont. Eller dirigenten Colin Davis. Det blev risigt med könsfördelningen bland mina kandidater. Bara Aretha ensam kvinna. Och operavokalister är jag inte rätt person att bedöma. Vi får väl se vilka som tilldelas Polarpriset 2010. När det nu blir känt.

GRATTIS MALIN!

Vår dotter Malin fyller 21 år idag! Men hon sitter just nu på en ö i Thailand. Efter en lång resa via Australien och Nya Zeeland. Grattis Malin!

BLOMDAHL KAMMARMUSIK

Jag skriver detta inlägg med tillägnan till fine klarinettisten Kjell-Inge Stevensson, som avled tragiskt och alldeles för tidigt i början av året. Kjell-Inge var en gudabenådad solist och musiker av professors grad i Radiosymfonikerna. Han har medverkat på en mängd skivinspelningar genom åren. Själv plockar jag gärna fram Karl-Birger Blomdahls kammarmusikverk Danssvit nr 2, för klarinett, violoncell och slagverk från 1951. Kjell-Inge spelade in den tillsammans med Ola Karlsson och Anders Loguin på en lyckad Caprice-Lp 1985. Samma tagning finns också med på denna CD: Karl-Birger Blomdahl - "Chamber music / In the hall of mirrors" (Caprice 1992).

Jag tyckte att jag precis hade lärt känna Kjell-Inge. Jag och min vän Carl-Ivar brukade prata musik med honom över en kopp kaffe innan konserterna i Berwaldhallen. Han nämnde att hans favoritkompositörer var Schumann, Carl Nielsen och Stravinskij, den triangel han alltid utgick ifrån i sitt eget musikskapande.