Förtvivlad! Varför har min MP3 börjat fastna mitt i inloggningen ibland? Min nya, fina Creative Zen Sleek! Precis som att den "fryser" när man startar upp. Något glapp? Enda sättet tycks vara att låta den ladda ur och sedan ladda upp den igen. Då funkar den. Men inte så kul när man är sugen på musik.

Och - var finns musiken lagrad? I själva MP3 eller i datorn? Alltså - i händelse av att jag får min Creative utbytt - måste då all musik laddas om på nytt (spellistor etc) eller finns det lagrat i datorn? Har mailat firman om hjälp men ännu inte fått något svar.

Rösten låter värre och värre för varje skiva. Nu återstår bara ett entonigt morrande. Men han lyckas. Han lyckas på något sätt. Bob Dylan "Modern times". De snabba boogie-låtarna är mindre kul. Men "Workingman's blues nr 2" och "Ain't talking" är lätt magiska. Tänk att fortfarande lyckas rimma på "Walking"/"talking" och "Burning"/"yearning" utan att det låter helt hopplöst banalt.

Dagens musikupplevelse i lurar: Samla Mammas Manna - "Den återupplivade låten", från fantastiska LP:n "Måltid" (Silence 1973). Lekfull, svängig jazzrock med många infall och tempoväxlingar. Ända tills någon krossar en flaska. Också underbart omslag av Tage Åsén, som målade många av Samlas omslag.

"Caught in the middle
Carol, we're middle class
We're middle aged
We were wild in the old days
Birth of rock 'n roll days
Now your kids are coming up straight....
/...../
Nothing lasts for long--
Down at the Chinese Cafe
We'd be dreaming on our dimes
We'd be playing--
"You give your love, so sweetly"
One more time"

Underbara Joni Mitchell "Chinese Café/Unchained melody" (1982)

Överlevnad, tillfrisknande. Har lyssnat på Van Morrisons livskämpande "And the healing has begun" som tröst i lurarna under oroliga dagar. Vår lilla katt Kajsa överlevde en kritisk pärs efter akut inläggning på djursjukhus. Nu mår hon bra.

Först trodde man att det var en olycka. Teven stod på på jobbet. Snabbt spred sig ryktet att ett flygplan hade kraschat in i World Trade Center. Kanske ett litet Cessnaplan? Rusade ut i storrummet och såg den bolmande, svarta röken från det ena tornet.

Otäckt. Men det skulle väl klara sig. Det talades om att på 1940-talet hade ett sportflygplan kraschat in i Empire State Building. Den smällen hade det tornet överlevt. Och World Trade Center hade ju faktiskt klarat sig helskinnat från en terrorbomb i undervåningen år 1993.

Sedan hände allt snabbt. Första tornet. Andra tornet. Det djävulskt preciösa regisserandet av detta skådespel av förstörelse och död. Redan på förmiddagen kollapsade de båda tornen på Manhattan. När tisdagen den 11 september 2001 blivit eftermiddag såg Manhattan ut som ett slagfält. Krigsröken begravde hela New York.

Idag har vi sett de där "plan 2 kraschar in"-bilderna så till leda i nyhetsflödet att det är svårt känna den skräck (och ofrivilligt - fascination inför det omöjliga som ändå hände). Var detta bara början på en krigsattack mot New York? Av vem? Och vad skulle hände sedan?

Sedan vändes allt. 2000-talet började på riktigt. Den pågående eran av "kriget mot terrorismen". Vi mot dem IGEN i världen. Ett nytt "kalla kriget" hade börjat.

Gick runt i Göteborg och försökte dölja trafikbruset med Kraftwerk "Autobahn" i hörlurarna. Biltutor ute, biltutor inne. Det blev en mycket komisk effekt. Hade varit på trevlig tv-inspelning av "Doobidoo" vid SVT Göteborg.

Alltid trivsamt att vandra runt Avenyn, Götaplatsen, kajerna. Collage av göteborgsk musikhistoria: Nationalteaterna, Lasse Dahlqvist, Sonya Hedenbratt, Tages, Gösta Nystroem, Göteborgs Symfonikorkester, Håkan Hellström. Och allt annat som hör till staden: Älvsborgsbron, spårvagnarna, Mauritz Kaffe, skeppsredarna, råvänstern "å en jevvla massa huuumor". De e la gött.

Vid Götaplatsen tronar Carl Milles skumma Poseidon-staty från 1930 som väcker blandade känslor. Var inne på Konstmuseet och såg Picasso-utställningen med cirkusfamiljerna. Men blev mera berörd av P.S. Kröyers "Hipp, hipp hurra!" med festen vid Skagen 1888 och Ernst Josefssons fina porträtt av Jeanette Rubensson från 1883.
Det är alltid gött att komma till Götebörg.

Världens coolaste skivomslag. Världens snyggaste skivomslag. Vilken stil! Inget slår "Rubber Soul" (Parlophone 1965). The Beatles var mitt inne i sin trestegsraket. Låtarna på "Rubber Soul" är lika helgjutna som omslaget. Färgtonen, mystiken, attityden.
"He´s a real Nowhere man, sitting in his Nowhere land. Making all his Nowhere plans, for Nobody..."
Och titeln? Vem begrep egentligen vad de menade med "Rubber Soul"???

Grattis till Beryl, 50 år idag!