Ettårsjubileum för min blogg idag! Och inte vilken dag som helst. Min gamle idol Hans Alfredson fyller 75 år idag! Man ber att få bocka och gratulera.

Jag skulle kunna skriva mycket om Hasse Alfredson. Hela min uppväxt var fylld av "Gula Hund", "Lådan", "88-öresrevyn". Vi njöt av slapsticken i "Att angöra en brygga" med Hasse, Monica Zetterlund, Tage Danielsson m.fl.

Så drabbade Hasse oss med tungsinnet och allvaret i filmer som "Ägget är löst" och "Den enfaldige mördaren". Också i sina romaner har han utforskat människans ondska. Maniskt kreativ mångsysslare är han. Just spännvidden mellan vildaste humor och grymt allvar gör honom så mänsklig. Och själv verkar han ha det varmaste hjärta en människa kan ha.

Förresten så är han ju helsingborgare också. Grattis, Hasse!

Den här är jag nyfiken på. Gotan Project "La revancha del tango" (2001). Ja, jag vet att de har ett färskt album ute nu, men denna känns mera basic. Gränsöverskridande tango/folk-fusion som möter fransk acid-jazz. Eller nå´t sån't. Musiker från Argentina, Frankrike och Schweiz. Med ett argentinskt dragspel (bandonéon) i högsta hugg. Ser dessutom på deras hemsida att de gör en cover på Frank Zappas "Chunga's revenge". Läckert!

Mycket av dagens innovativa musik har Paris som bas. Gotan Project, i samma division som St Germain och Stéphane Pompougnac med Hotel Costes-skivorna.

Skål på midsommar! En kall sexa Skåne och sill och panntofflor. Bengt Sänds nubbevisor. Liksom Hugo Alfvén, "Midsommarvaka" (1903) och "Dalarapsodi" (1931). Trevlig helg!

"When I'm sixty-four...." Knappast The Beatles mest omvälvande låt. Men idag kan jag inte låta bli att nämna den. Paul McCartney fyller nämligen idag - just det - 64 år!

Fast nu handlar väl Pålles liv inte om stickade tröjor utan om jobbiga skilsmässor. Från "Sgt Pepper's lonely hearts club band" förstås (Parlophone LP 1967). Grattis, gamle man!

"Kultfilm" är ett slitet begrepp. Men är det någon film som verkligen förtjänar att kallas det är det den märkliga thrillern "Diva - dödligt intermezzo" (1981) av franske Jean-Jacques Beineix.
Det är en mycket stilsäker och osannolik blandning av hårdkokt deckare, skön operasång, snårig trippelintrig, hotfulla industrimiljöer och bildmässig skönhet (det mesta i blått) i en komplicerad historia som handlar om piratkopiering, excentrisk operadiva, undre världen och oskuld. Allt sett utifrån en ung brevbärare i Paris som är störtförälskad, besatt av den färgade sopranen i sin vita klänning (som han snor). Hon vägrar göra skivinspelningar och unge brevbärarens illegala upptagning drar på sig dödliga hot från två olika håll.


"Diva" kräver nog flera tittningar om man ska hänga med i de snåriga förväxlingarna. Under tiden kan man bara njuta av stämningarna, den märkliga kontrasten mellan smärtsam skönhet och hårdkokt kriminalhistoria. Av den mycket franska stämningen, och av den Bill Evans-liknande pianomusiken av Vladimir Cosma.

"Diva dödligt intermezzo" är en av mina 5-6 absoluta favoritfilmer någonsin. Så annorlunda och så bildskönt meditativ mitt i den Hitchcock-lika intrigen.

Den amerikanske jazzpianisten Chick Corea fyller idag 65 år. Ännu en folkpensionär. Briljant pianist som för min del lyste upp 70-talet. Sedan tappade jag honom. Spelade på statusskivmärket ECM och lirade skönt solopiano på "Piano improvisations, 1-2" (1971) och bomullsmjuk sambajazz med Flora Purim på "Return to forever" (1972).

Sedan elektrisk jazzrock/fusion med kvartetten Return To Forever (med bl.a. bassisten Stanley Clarke). Och så de brett orkestrerade albumen med Gayle Moran, stråkar, bleckblås och Chick som konsertpianist i mitten. Bäst i "The mad hatter" (1978).


Alltid lekande virtuos musik som flög fjäderlätt fram genom Chicks framfart över klaviaturerna. Men hans scientologiska tro tyckte jag aldrig om.

GRATTIS idag! Den 9 juni. Tulpaner till Eva!

En riktig sommarskiva. Mikael Ramel "Till dej!" (Ljudspår LP 1972). Flummig, klurig vispop i låtar som Mikael skrev under sena 1960-talet, men inspelningarna försenades eftersom unge Ramel satt inne för något smärre drogbrott. Om detta handlar den speedade men utmärkta rocklåten "Artificiell Prana".

Samtidigt är det sådan naiv upptäckarglädje i de färgrikt fantasifulla visorna. "Långt in i naturen" slutar med ett långt ljudcollage av humlesurr och helknäppa skogstroll. "Pengar" är en underbar melodi som växer ut i ett svängigt flöjtjam. Psykedeliska "Imorron e en ny dag" är en annan pärla.

Tidstypisk tillbaka-till-naturen-anda, bakrusig psykedelia, Mikaels lekfulla melodier o texter (besläktade med Povels), små lån från Frank Zappa/Ian Underwood och svängigt spel av Fläsket Brinner m.fl. musiker genomsyrar "Till dej!".
Det är en bortglömd pärla och en av de allra bästa, svenska skivorna någonsin.

Och IGÅR skulle hon fyllt 80 år - självaste Marilyn Monroe! Den 1 juni alltså. Konstig tanke, Marilyn 80. Men hon dog redan 1962, under mystiska omständigheter. Då var hon bara 36 år. Finns det någon som blivit mera ikoniserad i den moderna kulturhistorien?

Grattis också till Povel Ramel som fyllde hela 84 år igår. Bäst under Knäppupp-epoken på 50- och 60-talen. Egen favorit, "Itmah Hohah", den om självplågare-e-en ifrån Indien (1950).