Den amerikanske jazzpianisten Chick Corea fyller idag 65 år. Ännu en folkpensionär. Briljant pianist som för min del lyste upp 70-talet. Sedan tappade jag honom. Spelade på statusskivmärket ECM och lirade skönt solopiano på "Piano improvisations, 1-2" (1971) och bomullsmjuk sambajazz med Flora Purim på "Return to forever" (1972).

Sedan elektrisk jazzrock/fusion med kvartetten Return To Forever (med bl.a. bassisten Stanley Clarke). Och så de brett orkestrerade albumen med Gayle Moran, stråkar, bleckblås och Chick som konsertpianist i mitten. Bäst i "The mad hatter" (1978).


Alltid lekande virtuos musik som flög fjäderlätt fram genom Chicks framfart över klaviaturerna. Men hans scientologiska tro tyckte jag aldrig om.