RUBEN & THE JETS
I dagar av kramptillstånd och fruset bottenläge får min älskade MP3 en alldeles extra viktig funktion. Musikmixen blir en övergång, en transferrering på vandringen mellan arbetsplatsen och hemmet. Inte ta med sig jobbet med hem. Lämna av neuroser av allt man inte hunnit med på ett överlastat skrivbord - i hopp om att inte gå in i den där berömda väggen.

Då kan man bli glad av en knäpp, slumpmusikmix där Mozart, Miles, Monica och Morrison (Van) kan följas av Mothers. Och kanske då något från den fåniga "Cruising with Ruben & The Jets" (Verve/Bizarre LP 1968). Det är nog det i särklass "snällaste" Zappa-album som finns. Men också indränkt i besk ironi och den bizarra humor som gamla Mothers odlade och som kunde vara rätt påfrestande.
Men på omslaget frågar en seriefigur i en pratbubbla: "Är det här The Mothers of Invention som spelar under annat namn, i ett sista försök att få sin skitmusik spelad i radio?" Sånt är roligt!

Ruben & The Jets-albumet är annars sångaren Ray Collins stora stund. Han sjunger doowop-låtarna med innerligt, ljust vibrato, som vore det på en kalifornisk strandbar. Alla låtarna på Ruben & The Jets är kärleksfulla pastischer på 50-tal, dowoop och surfpop (där Mothers spelar rollen som den fiktiva gruppen). Det är mycket 6/8-takt och "doo-wop-a-doo"-stämmor och sentimentala olycklig-kärlek-texter. Frank Zappa själv är ovanligt nedtonad och sjunger bara de gläfsande basstämmorna. Han sjunger dem ovanligt FULT. Som en distanseringseffekt à la Brecht. Man ska ju påminnas om att det bara är på låtsas.


På omslagets baksida ses den fiktive "Ruben Sano". I själva verket ett prydligt foto av en mycket ung Frank Zappa. Ja "Ruben & The Jets" är bara en lätt bagatell i Zappas stora katalog. Men en kul bagatell som piggar upp på vägen till tungfotade arbetsdagar.

REGINA SPEKTOR

Oj, länge sedan sist. Efter sköna semestern i Skåne, med huset i Rydebäck och fina möten, gick jag sönder på en kaotisk arbetsplats. Försöker landa och hitta rätt igen.

Glad åt nyupptäckten Regina Spektor. Ung rysk-amerikansk singer/songwriter, född i Sovjetunionen 1980. Emigrerade med sin familj till New York under Gorbatjovs "glasnost" 1989. Bra pianist med stark personlig lyskraft i sina egna sånger som har färg av både klassisk singer/songwriter, klassisk pop och rysk folktradition. Bäst på hennes gula CD "Begin to hope" (Sire, 2006).

Egensinnigt bra är också Amy Winehouse på sitt fräcka album "Back to black" (Island 2006). Skippa skitskriverierna och hör hennes sånger med kärleksfulla lån från gamla Tamla Motown och Dusty Springfield.

ULF ERIKSSON, KONSTNÄR

Besökte fine konstnären Ulf Eriksson i hans ateljé i Mörarp, utanför Helsingborg. Gammal bekant sedan 30-40 år som jag nu återsåg. Minns hur jag som yngling besökte Ulf när han gick lös i ett kaos av oljefärg och jazzmusik.
Den goda doften av terpentin och Miles Davis eller John Coltrane på högsta volym. Sånt gjorde intryck på en sökande 14-åring.
Hans konst var vildare då. Mera abstrakt. Tjocka färgsjok som exploderade i rött och gult, som antydde naturkrafter men aldrig avslöjade konkreta ting.

Sedan dess har stilen förändrats. Den varma "brinnande" koloriten finns kvar, men vissa motiv började dyka upp kring 80- och 90-talen. Hjärtan, cyklar, hus, lindansare. Cyklarna är liv, lust, hälsa. Ulf Erikssons nutida tavlor är i bästa mening GLAD KONST.
(Konstverk i bild med tillstånd av konstnären).

Vi besökte också fina konstnären Camilla Tvingmark i Helsingborg. Hon målar i en helt annan stil. Sträng geometri i disciplinerat uttryck med virtuos prickteknik. Men med andrum av meditation, skönhet och vila. Ofta med naturmotiv från Maldiverna och andra resor.

Ulf Eriksson och Camilla Tvingmark - två Helsingborgskonstnärer med vitt skilda stilar. Men båda prisar på sitt sätt skönhet, färg och ljus.

TANKAR UNDER ETT SVÅRT OVÄDER

När åskan har dånat bedövande länge
tar man den lugnare tills den slår ner i huset.

När blixtarna bli så täta att de flyter ihop
övertäcker blixtskenet hela utsiktsrutan
och förgyller den som med bladguld.

Med åren förstår du det förfinades lugn,
den moraliska symbolen i källans lugna måne, eller det
efter åratals försök fångade luftskimret på en bambugren.

Kinas sidenmålningar blevo till under filosofers händer
i tider av ständiga krig, skakningar, övergrepp och vedervärde.
Och de blevo till under fred, men under samma aktgivande
på vad som är Tao eller Vägen.

Där ingen lugn tanke uppstår, där uppstår inte heller någon mänsklighet.
Där ingen estet lever utformas inte heller någon nyanserad mening om människovärdet.

HARRY MARTINSON, ur "Passad", Bonniers 1945.