2005 - ÅRETS ÅRETS !

Idag fyller min blogg ett halvår. Och så lite summering av anno 2005:

Årets utländska rock-CD: The Rolling Stones - A bigger bang
Årets svenska rock-CD: Freddie Wadling - Jag är monstret
Årets jazz-CD: Esbjörn Svenssons trio - Viaticum
Årets nykomling: Timbuktu - Alla vill till himlen men ingen vill dö
Årets poplåt: Håkan Hellström - En midsommarnattsdröm
Årets veteraner på nya, bra CD: Rolling Stones, Paul McCartney, Peps Persson, Burt Bacharach
Årets samlings-CD: Blå Tåget - Inget är längesen
Årets dirigent: Valerij Gergijev
Årets konsert: Gergijev tolkar Stravinskij: Våroffer i Berwaldhallen
Årets tonsättare: Marc-Anthony Turnage (åtminstone nyfiken på)
Årets schlager: Lena Philipsson (jo, igen)
Årets r'n b: Black Eyed Peas
Årets aktuella person (alla kategorier): Bob Dylan
Årets film: Martin Scorcese / Bob Dylan - No direction home!
Årets memoarbok: Bob Dylan - Chronicles, part one
Årets roman: Klas Östergren - Gangsters
Årets poesisamling: Göran Greider (red.) - Bakom TV'n ändrades ljuset, 56 politiska dikter i urval
Årets bokutgåva: Stefan Wermelin & Staffan Schöier - Hasse & Tage, Svenska Ord
Årets TV: Babel, SVT
Årets nostalgi-TV: Sixties, SVT
Årets konst: Christo & Jeanne-Claude - The Gates i New York
Årets arkitektur: Santiago Calatrava - Turning Torso i Malmö
Årets konstutställning: Helen Chadwick på Liljewalchs
Årets TV-drama: Lasermannen samt Carl Michael & Lovisa
Årets mest saknade: Monica Zetterlund

God fortsättning på Julen, alla kära läsare och vänner!

Orkade inte ens kommentera julmusiken innan, som jag tänkt. Man blir ju helt spyfärdig av all helig smet som vräks ut i alla varuhus mitt i den råa kommersen. Julmusik, då sparas inte på sirapen. Carola och Jörgen Edman och Ingmar Nordströms överallt. Även John Lennon och Jussi Björling dras med i denna sockrade sås.

Några undantag finns ändå: Just D - "Juligen" med sitt roliga raprim, Chris Rea - "Driving home for Christmas" cool skvalrock. Hilding Rosenbergs juloratorium "Den heliga natten" i en klass för sig.

Men helst väljer jag Cornelis Vreeswijk i hans fräcka, nihilistiska klackspark "Jultomten är faktiskt död", från LP "Ballader och grimascher" (1965):

"Nästa år kommer han igen, säger barnen, och då får vi klappar av 'en
Men tror dom det, så tror dom fel, för igår blev han lagd i graven.
Slå i mera öl och mjöd, jultomten är faktiskt död!"

Idag fyller han 65 år, Francis Vincent Zappa. Fast han dog 1993. Den mest karismatiske, uppfinningsrike, musikaliske, humoristiske och intelligente musikskaparen som någonsin satt sin fot i rockvärlden. Egentligen var det nog en slump att han hamnade där. Egentligen var han en seriös tonsättare, besatt av musikteori, Stravinskij, Edgar Varèse, Anton Webern och en vilja att gestalta stora verk.


Men bluesen drabbade honom på vägen, liksom Bob Dylans låtskrivande och Lenny Bruces svarta ådra för satir. Med The Mothers of Invention skapade han en kufisk, underbar avantgarde-musik som inte liknade något annat. Zappa klyver publiken i för eller emot sin musik. Den kan vara påträngande och krävande. Men de snabba löpningarna och halsbrytande vändningarna har en musikalisk pregnans som sällan hittas i rocken annars. Och så HUMORN. Inte bara texterna, för de kan vara vara tramsiga eller geniala. Men den musikaliska humorn!

Frank Zappa var en mästare och ett musikaliskt geni som jag aldrig sett motstycke till varken förr eller senare.

...och så är det all den där musiken man har kvar att upptäcka. Följande skivor eller tonsättare har jag knappt hört men väcker min stora nyfikenhet.

1.) St Germain - Boulevard (1995)
2.) Jill Scott - Who is Jill Scott? (2000)
3.) Steely Dan - Ajá (1977)
4.) Curtis Mayfield - There's no place like America today (1975)
5.) Allting av nutida, amerikanske kompositören John Adams
6.) Allting av nutida, engelske kompositören Mark-Anthony Turnage

Ludwig van Beethoven, 235 år idag. Hur kan man fira bäst? Med de omhuldade sena stråkkvartetterna (runt 1825) som brukar räknas som det innersta finrummet. Eller varför inte med något så basic som Symfoni nr 5, "Ödessymfonin" (1808). Den må vara uttjatad och allmängods. Men den tände en gång hela mitt intresse för klassisk musik. Må gott, Ludde!

Äntligen dags att skriva om Blood, Sweat & Tears. Jag älskade dem när de slog igenom med sin nyskapande jazzrock runt 1969-70. Jag älskar dem fortfarande, fast tidens vindar tycks ha gått hårt åt denna grupp. De hittas nästan aldrig i någon skivaffär. Mellan Blondie och Blur är det tomt. I skivbolagens stora vågor av nostalgi och CD-utgåvor har de sällan funnits med. Och i retrovågor av 60- och 70-tal nämns de knappast.

Ändå är deras skivor från perioden 1968-71 så oerhört nyskapande och välgjorda. Storvuxne sångaren David Clayton-Thomas framför ett stort band med 4-5 blåsare. Fantasifulla arrangemang av poplåtar (ofta covers) som byggdes ut i block med svängigt storbandsblås och små, välvalda solopartier för altsax, trumpet, hammondorgel, munspel etc. Nio suveräna musiker som självklart greppade över pop, soul, jazz och klassiska influenser.

Om de bara hade utvecklat jazzsidan mera och satsat på längre jazzlåtar, istället för att envist hålla kvar i poplåtsformatet. 70-talets fusionsjazz låg för dörren med öppen famn. Istället hamnade de i en snurra av femtioelva medlemsbyten (bl a svenske Georg Wadenius passerade).

Deras andra LP (1969, bilden) och tredje (1970) är helt enkelt guld värda. Och i fråga om smakfulla arrangemang är de fortfarande oöverträffade.

Idag 25 år sedan John Lennon sköts till döds på öppen gata i New York. Om det bara aldrig hade hänt! Då skulle John varit 65 idag. Kanske fortfarande vild och på hugget. Kanske avslagen, tillrättalagd föredetting. Men ändå - LEVANDE !

TV4 sänder dokumentär om mördaren Chapman. Orkar man se den? Tveksamt. Jo, kanske. Det var ju t.ex. med stort intresse jag såg SVT:s drama om Lasermannen.

Finländske tonsättaren Jean Sibelius skulle idag fyllt 140 år. Härligt tungsint, storslagen, barrskogsdoftande musik. Hör hans fantastiska Symfoni nr 5, Ess-Dur (1919).

Och Jim Morrison från The Doors skulle blivit 62 år. Vila i frid på Père Lachaise i Paris. Ännu - "Waiting for the sun" (1968).

Dags för en lista. 5 älskade favoritskivor just nu - och för evigt. Hi Life, let's go again!

1. St Germain - Tourist (Blue Note 2000)
2. Blood, Sweat & Tears - Blood, Sweat & Tears (CBS 1969)
3. Blood, Sweat & Tears - 3 (CBS 1970)
4. Miles Davis - Kind of blue (CBS 1959)
5. The Beach Boys - Pet sounds (Capitol 1966)