EN KONSTNÄRS TRÄDGÅRDSSÅNGER

Stina Wollter var genant nog närmast okänd för mig innan jag hörde den här utmärkta skivan. Den heter "Garden Songs" (Olga CD eller LP eller strömmad tjänst 2018) och är hennes första album.

Ändå är hon ingen nybörjare. Född 1964 och, jodå, namnet förpliktar, Hon är dotter till Sven Wollter. Enligt uppslagsverken är det konstnär, eller konstnärinna, som är hennes främsta gebit.

Att hon varit välkänd radioprofil i Sveriges Radios "Karlavagnen" har jag helt missat. Likaså att jag måste ha sett henne i "På spåret" i samma bur som pappa Sven. Att denna enorma mångsysslare då bara har sången och musiken som en slags bisyssla är häpnadsväckande, när man hör den mogna soul och bluesiga country som hon sjunger här.

Det är trädgårdssånger om olika skeden i livet. Barn som flyttar hemifrån, kärlek, döden och allt annat som vindlar runt i livets trädgård. Egna texter tonsatta av hennes partner Micke Olsson och snyggt arrangerade av Pecka Hammarstedt.

Stina har en auktoritet i sin mörka altröst som fick mig att bitvis haja till och undra om det var en tidig Nina Simone jag hörde. Hon har ett mellanregister som ibland kan låta maskulint. Ett starkt uttryck av värme och mycket snyggt framfört. Jag hoppas hon kommer att fortsätta med musiken vid sidan av måleriet och allt det andra, för som vokalist och artist är hon unik.

Betyg: ****

SARAH KLANG OCH DET SVENSKA VEMODET

Sarah Klang är en av alla dessa unga, nya, begåvade sångerskor som kommit fram senaste åren. Hon är också en av de som framträdde som gäster i SVT:s "På spåret" och lyfte programmet till rejäla höjder.

"Love in The Milky Way" (Ferryhouse Production CD, LP eller strömmad tjänst 2018) är hennes mycket hyllade debutalbum. Hon är född 1992 och har redan en djupt personlig röst och ett uttryck av ett poetiskt svårmod som placerar henne i fokus bland alla de kvinnliga vokalister som varit mest intressanta.

"Left me on fire" heter albumets hitlåt. Ett skönt svårmodigt, mollstämt epos med en rullande, brusande orgel (är det en riktig Hammond-orgel?) och tungt komp i ett makligt, sävligt tempo. Ja, faktiskt gå mina associationer till självaste "A whiter shade of pale". Inte som plagiat utan för anslaget och stämningen i sången. Sarah Klang gör den mycket, mycket bra och - klangfullt. 

Hela albumets låtmaterial på inalles tio titlar håller med knappt godkänt samma klass. Det blir ibland lite jämntjockt över det. Men ändå, garanterat en stark debut. Och så Rösten! Sarah Klang har definitivt framtiden för sig.

Betyg: ***