TILLÄGNAN - OCH EN SORG OCH SAKNAD

Ur ELDAREVALSEN av EVERT TAUBE

"När jag började segla till sjöss i maskin
var jag trimmer på Aileen Allannah.
För jag lämna en trålare i Aberdeen
och fick chansen att mönstra me'samma.
Vi va sex man på durken och två i var box,
det var kolboxar stora som hus,
och det mesta vi gick va med stenkol och koks
ifrån Sunderland till Santa Cruz." osv.

(C Evert Taube 1937)



(Bilder: Evert Taube - "O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt", HMV LP 1958 / EMI CD 2004. Evert Taube - "Vals på Mysingen", okänt bolag saml-CD 1991).

SKÅNE, SOMMAREN 2010
Fälten kring Rya Ängar, Rydebäck, söder om Helsingborg.

Strandcafé i hamnen i Höganäs, på tur upp om alltid lika sköna Kullabygden.

MITT HJÄRTA BOR I EN GAMMAL GÅRD

Och innan dess, fina augustiveckor i Skåne, med avstickare till Köpenhamn. Många fina möten, kära vänner och sköna vyer. "Mitt hjärta bor i en gammal gård". Eller kanske snarare i en ny, spacad gård någonstans på ängen. Kanske i Lilla huset på prärien vid Rya Ängar, Rydebäck. Eller ett trähus vid havet i Nyhamnsläge. Eller vid branta backarna i Mölle där det ännu doftar av svunnen storhetstid.

"Mitt hjärta bor i en gammal gård". Den vilsamma titeln från en dikt av Theodor Tufvesson, som blev tonsatt av Östen Warnerbring och sjungs av honom på han fina visalbum "Skåne" (Philips LP 1973/1974). En skiva som är en svensk klassiker.

LYSANDE WINNERBÄCK LIVE PÅ LÅNGHOLMEN

Efter nattens explosioner (störtregn och åskoväder). Långholmens marker i lervälling. Skitigt, dyngigt, slabbigt. Är inte jag för gammal för rockfestivaler? Och programpaketet med fem artister var i praktiken fyra förbands seg väntan på artisten - Lars Winnerbäck - som alla väntade på.

Först Love Antell med käck fjortisprogg. Sedan Dundertåget, ett skitpunkband som ingen var intresserad av. Sedan plats för Sophie Zelmani. Hennes softa, softa singer/songwriter-pop är egentligen bra. Men här blev det så viskande soft och långsamt att hon knappt hördes. Det blev nästan komiskt. En del verkade knappt ens märka att någon sjöng på stora scenen. Därefter Laleh. Hon piggade onekligen upp med sitt utspel och sina fina låtar och blev kvällens näst största behållning. Inte minst i hennes underbara "Bjurö Klubb".

Till slut så dags för huvudattraktionen Winnerbäck. Lysande konsert, lysande live-artist. Bra, stort folkrockband och fejkad manskör (projicerad på duk, jag gick på det). Och jag gillar Lars Winnerbäcks personliga sångskrivande. Hans sätt att få det att låta irländskt, samtidigt som han reser i öst, samtidigt som han har en alldeles egen, personlig stil som låter väldigt svensk. Det är mångordiga, episka berättelser där han rör sig som resenär i oplöjda fält. Gärna till Riga, Krakow eller Budapest. Existensiella iakttagelser i en drivna melodier som får extra färg av någon banjo här, några fioler där.

Kort sagt, det var en förbannat bra rockkonsert. Trots trista lervällingen och trots utdragen upptakt. Winnerbäck slutade med fyrverkeri efter fjärde extranumret. Han är en stor artist som väl fyller ut den stora konsertkostymen.

(Bild: Lars Winnerbäck - "Kom", Sony Universal CD 1999)