GRATTIS
i efterskott till Matilda, som fyllde 19 år i förrgår. Stor tjejfest hemma. Vi gamla föräldrar fick ta utekväll. Fina grekiska kvarterskrogen Kousina på Valhallavägen. Och så bio på Sture.



Såg Colin Firth i sitt livs roll, "A Single Man" / "En Ensam Man" (regi Tom Ford, USA 2009). Också Julianne Moore gör en fantastisk biroll i denna filmatisering av en roman av Christopher Isherwoods roman från 1964. Samme författare som en gång skrev romanen "Farväl till Berlin" som blev filmen "Cabaret". Att tala om nya filmen "A Single Man" som en homosexuell kärlekshistoria känns klyschigt. Den är något mer. En berättelse om sorg, saknad, liv och existens på ett djpare plan. Fantastiskt filmad, rakt berättad. Rekommenderas.

VINTERSAGA

"En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken.
Ett träningspass på Ullevi i dis.
Gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark.
Landsorts fyr där snöstormen drar in.
- - - -
Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten
Gårdarna släcker sina ljus
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster
Stockholm city svajar i sitt rus.

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind."

Copyright Ted Ström 1984
(Bild: Ted Ström "Stråk", Frituna LP 1986)

BADJÄVLAR

Så har jag sett om den IGEN! Vad gör man inte när man ligger däckad, förkyld hemma och snölandskapen omger en? Och Anja i OS i all ära men... Naturligtvis, laddar DVD:n med "Badjävlar" (SVT 1971, Pan Vision DVD 2009). Svensk tv-klassiker av Lars Molin i regi av Christian Lund, med Anders Nyström, Ernst Günther, Gun Jönsson och många, många fler i en diger och färgstark birollslista.

Det är en mustig, skarp, rolig, tragisk och drabbande historia om sommargäster, markspekulation och kommunalpolitiskt mygel i en väl ihopvävd berättelse med många fina sidoepisoder. De kan handla om motsättningar lantbruk-stadsliv, familjekaos, otrohet eller konstens villkor. På köpet får man mycket naket, mycket fylleri och många dråpliga, roliga scener. Och ett pärlband av lysande skådespelarinsatser. Ernst Günther briljerar som den bufflige affärsmannen Per som försöker hålla grepp om sin förtryckta familj ("Det här är ju rena dååårhuset...")

Konflikten mellan badjävlarna (spekulanten från Stockholm) och en vräkt familj utan kontrakt stegras och speglas i ett antal kommunalpolitiska möten. Låter det torrt? Inte det minsta. Allt är lysande genomförd tv-teater. Sedan kan man invända att "Badjävlar" är tidstypiskt skev i sin polarisering. Anders Nyströms sossepolitiker är ädel, slagfärdig och har dessutom ett bra sexliv. Medan motparten, högerpolitikern Svensson (vilken skådespelare?) är fånig, ohederlig, super och fifflar. Märk också nyss avlide skådespelaren Gösta Bredefeldt som avhopparen och kommunisten (som knappast skildras med sympati).

Ja, tilltalet i "Badjävlar" kan tyckas tidstypiskt eller tidsbundet. Och stora fyllefesten i slutet står också och svajar mot överspel. Men kvar står ett lysande manus av Lars Molin, underbara rollprestationer, en förförisk sommar-roslags-idyll-miljö. Och en problematik om markspekulation och mygel som knappast är mindre giltig 2010 än 1971. Bara en hundra gånger mer.

Filmens okonventionella grepp med två trubadurer - Bengt Sändh och Finn Zetterholm - som berättelsen igenom kommenterar med små vissnuttar och är med i bild som statister, är något som jag vet flera har stört sig på i nutid. Jag tycker att det bara är ett njutbart och roligt grepp. Däremot blev inte Olof Palme glad över att han klippts in på ett taskigt sätt i vissa av dessa kommentarer.

Men alltså: "Badjävlar", bara att sätta sig och njuta av två timmars rolig (det är ändå huvudintrycket), klassisk svensk tv-dramatik. Tillsammans med "Kullamannen" och "Hemsöborna" utgör den mina tre "The very best of Tevearkivet SVT").

ABBEY ROAD-STUDION TILL SALU

EMI vill sälja ärevördiga Abbey Road-studion, där uppe i lummiga, vackra St John's Wood-området i nordvästra London. Skivstudion har varit igång sedan 1931 när Edward Elgar dirigerade London Symphony Orchestra där. Den har sedan dess genererat mängder av musik: Underhållningsmusik, jazz och klassisk musik - långt innan Beatlarnas tid. EMI-etiketten Parlophone var ju t.ex. vanlig på gamla 78-varvsskivor, och många av dem kom säkert härifrån.

Ekonomisk kris nu, sägs det. Jovisst är hela skivbranschen i gungning. Ändå trodde man att EMI var för evigt tryggat med The Beatles och Pink Floyd i stallet. På senare tid också Blur och Radiohead. Men mest och för evigt är Abbey Road-studion ändå för evigt förknippad med The Beatles, som spelade in i stort sett alla sina skivor här (alltså inte bara "Abbey Road"). Och så, ja ni vet, världens mest berömda övergångsställe som blivit en präktig turistfälla. Alla nördar har låtit sig fotograferas där. Så även jag.

JAZZÅRET 1959

1959 - vilket makalöst jazzår! Då kom samtidigt dessa tre makalösa, orubbliga 5-poängs-milstolpar : Miles Davis - "Kind of Blue", Dave Brubeck kvartett - "Time Out" och Charles Mingus - "Ah um!". Alla tre som av en händelse märkta CBS LP 1959.



Miles tillsammans med bl.a. John Coltrane, Cannonball Adderly och Bill Evans på den kanske kändaste jazzskivan överhuvudtaget. Banbrytande modalt jam som samtidigt är det mest avspända och tidlöst vackra som finns. Brubeck som ibland skällts för att vara för akademisk. Släng bort den kritiken. Brubecks smarta, roliga pianospel och Paul Desmonds mjuka altsax i en knippe riktigt bra jazzlåtar. Inte bara "Take five".



Och så Charles Mingus då som är helt annorlunda. Fräck som fan. Uppstudsig, fullspeedad, socialt rasmedveten jazz med soul. Med ett sjuhelvetes drag som rullar igång och inte går att hejda. Spräckjazz med hårdsväng. Och också här - med otroligt bra kompositioner.
Samma år kom också Chet Baker, Sonny Rollins, Ray Charles och Frank Sinatra med bra skivor. Liksom filmen "Jazz on a Summer's Day" (från Newportfestivalen 1958).

LARS GULLIN

Tung vinter med evig snömodd, tröttande minusgrader och mycket kläder. Skönt att förnimma en lätt sommarbris med denna avspända, lyriska Cool-jazz. Lars Gullin kämpar med sin tungblåsta barytonsax för att spinna de skönaste, flyktigt drömska akvareller. Det bästa från hans kreativa 50-tal samlat på albumet "Fäbodjazz" (Metronome saml-CD 1998). Hör "Danny's dream", "Silhouette" och "I fall in love too easily", och bli varse om att det faktiskt kommer en vår och en koltrast trots allt.