BADJÄVLAR

Så har jag sett om den IGEN! Vad gör man inte när man ligger däckad, förkyld hemma och snölandskapen omger en? Och Anja i OS i all ära men... Naturligtvis, laddar DVD:n med "Badjävlar" (SVT 1971, Pan Vision DVD 2009). Svensk tv-klassiker av Lars Molin i regi av Christian Lund, med Anders Nyström, Ernst Günther, Gun Jönsson och många, många fler i en diger och färgstark birollslista.

Det är en mustig, skarp, rolig, tragisk och drabbande historia om sommargäster, markspekulation och kommunalpolitiskt mygel i en väl ihopvävd berättelse med många fina sidoepisoder. De kan handla om motsättningar lantbruk-stadsliv, familjekaos, otrohet eller konstens villkor. På köpet får man mycket naket, mycket fylleri och många dråpliga, roliga scener. Och ett pärlband av lysande skådespelarinsatser. Ernst Günther briljerar som den bufflige affärsmannen Per som försöker hålla grepp om sin förtryckta familj ("Det här är ju rena dååårhuset...")

Konflikten mellan badjävlarna (spekulanten från Stockholm) och en vräkt familj utan kontrakt stegras och speglas i ett antal kommunalpolitiska möten. Låter det torrt? Inte det minsta. Allt är lysande genomförd tv-teater. Sedan kan man invända att "Badjävlar" är tidstypiskt skev i sin polarisering. Anders Nyströms sossepolitiker är ädel, slagfärdig och har dessutom ett bra sexliv. Medan motparten, högerpolitikern Svensson (vilken skådespelare?) är fånig, ohederlig, super och fifflar. Märk också nyss avlide skådespelaren Gösta Bredefeldt som avhopparen och kommunisten (som knappast skildras med sympati).

Ja, tilltalet i "Badjävlar" kan tyckas tidstypiskt eller tidsbundet. Och stora fyllefesten i slutet står också och svajar mot överspel. Men kvar står ett lysande manus av Lars Molin, underbara rollprestationer, en förförisk sommar-roslags-idyll-miljö. Och en problematik om markspekulation och mygel som knappast är mindre giltig 2010 än 1971. Bara en hundra gånger mer.

Filmens okonventionella grepp med två trubadurer - Bengt Sändh och Finn Zetterholm - som berättelsen igenom kommenterar med små vissnuttar och är med i bild som statister, är något som jag vet flera har stört sig på i nutid. Jag tycker att det bara är ett njutbart och roligt grepp. Däremot blev inte Olof Palme glad över att han klippts in på ett taskigt sätt i vissa av dessa kommentarer.

Men alltså: "Badjävlar", bara att sätta sig och njuta av två timmars rolig (det är ändå huvudintrycket), klassisk svensk tv-dramatik. Tillsammans med "Kullamannen" och "Hemsöborna" utgör den mina tre "The very best of Tevearkivet SVT").