Hur snabbt vändes inte allt från glädje till sorg. En kär vän fick inte ens bli 50 år. Minnesstund en regnig dag i Solna. Jag saknar min vän som rycktes bort så orättvist och grymt. Livet är kort men konsten är lång.

Jag skrev den 26 mars om en konsert med Sjostakovitj "Revolutionssymfoni". Rysk futurism från 1920-talet. Musik för orkester, kör och fabriksvissla. Janne skulle ha gillat den.

Men varje gång jag hör Louis Armstrong, Neil Young, Gustav Mahler ska jag tänka på Jan Lindenbaum. Och varje gång jag hör The Beatles "The long and winding road".


"To the long winding road
You left me standing here
A long long time ago
Don’t leave me waiting here
Lead me to your door
Yeah, yeah, yeah, yeah"
(Lennon - McCartney)

TACK alla goa vänner och kamrater för alla hyllningar och uppvaktningar till min 50-årsdag!

Underbara firanden med specialsång och presenter på jobbet och på festen hemma! Nu känns det bara roligt att gå vidare med sådana markeringar som är minnen för livet. Kram på er alla!

(Klicka på bilden!)

50 år idag! Herregud...knappt fattbart och mycket åldersnojigt. Tar en titt på året 1956, lite kulturhistoria med utblickar mot allmänhistoria. I korta punkter.

Elvis Presley - Hound dog & Heartbreak hotel
Miles Davis - Round about midnight
Billie Holiday - Lady sings the blues
Frank Sinatra - Songs for singin' lovers
Louis Armstrong - Mack the Knife
Harry Belafonte - Calypso
Owe Thörnqvist - Rumba i Engelska parken
Marilyn Monroe - Bus stop
Hasse Ekman & Sickan Carlsson - Sjunde himlen
Hasse Ekman & Povel Ramel - Ratataa, eller The Staffan Stolle story
Harry Martinson - Aniara, en revy om människan i tid och rum
Vilhelm Moberg - Nybyggarna (del 3 i Utvandrarsviten)
Eugène O´Neill - Lång dags färd mot natt (postumt)
Karlheinz Stockhausen - Gesang der Jünglinge, för tonband och gosskör
Alberto Giacometti - Venedigkvinnor (skulpturer)
AB Radiotjänst börjar sända television reguljärt i Sverige
EBU börjar samsända Eurovision Song Contest (Sverige ännu ej med)
Fartygen Andrea Doria och Stockholm krockar i Atlanten
Frihetsuppror i Ungern krossas av sovjetiska trupper
Suezkrisen i Mellanöstern
Bertold Brecht dör

Tyvärr skymdes Guggenheimmuseets exteriör av byggnadsställningar och tungt dagsregn dessa dagar. Den formrena, kritvita skapelsen av Frank Lloyd Wright från 1959 måste vara en av de vackraste byggnaderna i världen.
Men samtidigt - det skönaste konstverket på Guggenheimmuseet är just Guggenheimmuseet. Samlingarna kan tyckas imponerande med Picasso, Monet, Braque, Matisse, Pollock osv representerade, men samtidigt utan riktiga toppar av nämnda. I den meningen kan man faktiskt känna sig bortskämd med både Louisiana och Moderna Museet. Ändå - Guggenheimbyggnaden själv och en samling skisser av Kandinsky var väl värt besöket. Se bara till att få uppleva fasaden utan byggnadsställningar!

Långa fotvandringar i New York. Gick också inom det mytomspunna Chelsea Hotel, inte långt från Greenwich Village och Soho på södra Manhattan. Omsjunget i sånger av Bob Dylan, Leonard Cohen och Joni Mitchell. Befolkat av udda, vinddrivna konstnärstyper som ibland tycks bo där för evigt, och med en rockhistorisk aura som inte saknar makabra inslag (Sid Viscious och Nancy Spungen dog där under konstiga omständigheter).

"Is it OK to take some pictures here?", undrade jag blygt i lobbyn. "Yeah yeah, whatever you want in the lobby..." gastade den tjocke killen i receptionen, uppenbart trött på alla turister som kom till hotellet bara för att glo.

Marie Nyreröd från SVT gjorde en fin dokumentär i ett K-Special om Chelsea Hotel och dess tunga rockhistoria. Hon råkade vara där och spela in i september 2001. Ja, just DÅ!! De brinnade tvillingtornen syntes från taket på Chelsea Hotel.

Hemma igen från New York!

Jovisst fanns det mycket att se och uppleva i New York. Bäst av allt var Greenwich Village! Bohemkvareren runt Washington Square. Småbutikerna, restaurangerna, jazzklubbarna, folklivet. De närvarande myterna om folksångarlivet runt 1962-63. Här strosade Bob Dylan med sin Suze Rotolo förälskade på det fina omslagsfotot till "The freewheelin' Bob Dylan" (CBS 1963).

En äldre kille i en rörig skivaffär där pekade ut gatan för mig. Det var Mercer Street, några kvarter därifrån. Miljön gick inte att känna igen från fotot. Men historiens vingslag var det.

Finns det någon stad som är mera omsjungen, mera närvarande i olika konstyttringar? Man kan rabbla hur länge som helst. Från vilka synvinklar som helst? Själv tänker jag helst förstås på:
- Bob Dylan (folksongperioden och "Just like Tom Thumb's blues"
- Jazzen : Duke Ellington, Charlie Parker, Miles Davis
- Woody Allen förstås (Annie Hall, Manhattan)
- Paul Auster (New York-trilogin, Illusionernas bok)
- Simon & Garfunkel ("The only living boy in New York", "A most peculiar man")
- George Gershwin & Tin Pan Alley
- Lou Reed (och OK då, Velvet Underground, Andy Warhol, pop art)
- Blood, Sweat & Tears och The Vanilla Fudge
....och så där kan man ju fortsätta rabbla.