Kommer ni ihåg Donovan? Den milde rockpoeten som var JÄTTESTOR på 1960-talet? Trodde han var bortglömd, men upptäcker gott om uppslag på nätet. Lyssnar på hans samlingsskiva "Donovan's Greatest Hits" (Epic 1969). Och Donovan är bara SÅ BRA. Så fantastiskt bra.

Skotske Donovan Leitch var bara 18 år när han slog igenom som "Storbritanniens Bob Dylan" runt 1965. Ni vet, "folksångare", akustisk gitarr, munspelsställ, jeans, "protestsånger" osv. Men snart hittade unge Donovan sin helt egna stil.

De keltiska folksagornas mystik, folkrock och flummig flower power blev en egen brygd i Donovans melodiösa sånger. Likt en dåtida Thomas Di Leva klädde hans sig gärna i indiska kaftaner, mediterade och kallade sina album för "Mellow yellow", "Sunshine Superman" och "A Gift from a Flower to a Garden". Naturromantik och färggrann, mjuk psykedelia (med påtända övertoner). Åren 1967-1968 var Donovan så rätt, så rätt. Hans anslående popmelodier hamnade alltid på topplistorna och naturligtvis åkte han med The Beatles till Indien och mediterade för Maharishi.


Vad som slår en nu är Donovans otroligt bra melodier, fantasifulla arrangemang och texter ("Looking through crystal spectacles...") Den smygande känslan i "Wear you like a heaven" (bilden, Epic LP 1967). Och bland ständiga musiker runt Donovan fanns faktiskt Jimmy Page, John Paul Jones och John Bonham. Samma herrar som snart skulle ingå i Led Zeppelin! Tanken svindlar. Det kan tyckas ljusår mellan Donovans milda sagopop och Led Zeppelins stenhårda avgrundsvrål. Men kanske inte. I Donovans "Hurdy gurdy man" tränger Jimmy Pages gitarr fram som en vass syl.

Donovan var jättestor runt 1966-69. Hippie-epoken. Men när den tog slut tog allmänna intresset för Donovan slut. Han hade förknippats så intimt med en viss epok. Under 1970-talet och framåt fortsatte Donovan vara lika aktiv, som en singer/songwriter. Men inte många brydde sig om honom, och redan 1973 betraktades han som hopplöst passé. Men "Donovan's Greatest Hits" (1969) är ett lysande samlingsalbum som fångar hans storhetstid. Och BRA låtar. "Jennifer Junniper"!

DEN MILDE DONOVAN

Skotske Donovan Leitch debuterade 1965 som en slags brittisk Bob Dylan. "Folksångare" med akustisk gitarr, munspel i ställ, keps och känsligt samvete.

Men han hittade snart ett mycket personligt uttryck. Hans mjuka röst, fina melodier och hans intresse för keltiska sagor och myter smälte in i den nyvaknade hippie-rörelsen. Donovan uppträdde gärna i kaftan och halssmycken, och åkte med The Beatles till Indien och mediterade.

Hans skivor hade titlar som "A gift from a flower to a garden" och pryddes med softade foton på honom i roddbåt vid skotska sagoslott. Han blev en ikon för hela "flower power"-epoken. Donovans sånger från denna blomstrande tid är fantastiskt fina. "Sunshine Superman" (1966), "Mellow yellow" (1966), "Wear your love like heaven" (1967), "Jennifer Juniper" (1968) och många andra.

"Donovan's Greatest hits" (Epic saml.-LP 1969) är en utmärkt antologi. Förutom själva melodierna är det slående vilka fina arrangemang Donovan hade. Alltid någon finess. En sitar, en jazzig flöjt med congas, en svällande Hammond-orgel eller Jimmy Page på ilsken gitarr i "Hurdy gurdy man" (1968). Tyvärr har jag inte den senare upplagan av detta album som även innefattar "Atlantis" och "To Susan on the westcoast waiting" (båda 1969).

Att Donovan var så intimt förknippad med en epok blev också hans nackdel. När "flower power"-perioden hade blommat färdigt, runt 1970, var också Donovan passé. Han fortsatte göra skivor på 70-talet och senare, men fick ingen uppmärksamhet annat än i nostalgi-sammanhang. Men Donovans gyllene år runt 1966-1969 är färgrika, färgstarka och mycket musikaliska.

Betyg: ****