SKÖNSJUNGANDE LÅTSKRIVARE OCH EN TIDIG SUPERGRUPP

Ja, det hände sannerligen mycket inom musiken 1969. Det var väl nu man myntade begreppet "Singer / songwriter". Sjungande poeter som Bob Dylan, Leonard Cohen och Joni Mitchell kunde inte längre kallas "folksångare" eftersom det inte var folksånger de sjöng utan egna låtar, sånger med litterära kvaliteter i texterna.

Någonstans i den vevan bildades trion Crosby, Stills & Nash av tre redan kända musiker från olika håll. Från kaliforniska The Byrds kom David Crosby. Från The Buffalo Springfield kom Stephen Stills (liksom senare medlemmen Neil Young), och från England och The Hollies kom Graham Nash.

Första LP:n blev denna, "Crosby, Stills & Nash" (Atlantic LP 1969), som ofta också kallas "Together" fast den inte heter så. Den blev ett omedelbart genombrott. Gruppen (med eller utan tillägg av Neil Young) fick en framträdande roll i filmen från Woodstock-festivalen samma år. Därmed blev de evigt förknippade med den drömskt mjuksjungande, skäggiga hippie-musik. Den som också fått genklang i våra dagar med grupper som Fleet Foxes, The Magic Numbers och First Aid Kit.

Och det här är verkligen vacker musik. Snyggt utmejslad stämsång som inte ligger The Beach Boys efter. Välskrivna, poetiska sånger av de erfarna musikaliska hantverkarna. En klangbild av ljusa vokalstämmor över ett sparsamt, halvakustiskt komp. "Singer / songwriters" var det ja. En del av en musikalisk grön våg runt 1969 som även inkluderade så olika namn som Grateful Dead, The Band, Creedence och redan nämnda Joni Mitchell.

Här öppnar man elegant med "Suite : Judy blue eyes" (av Stills), följd av "Marrakesh express" (av Nash) och "Guinnevere" (av Crosby). Skivans höjdpunkt är ändå den romantiskt mystiska "Wooden ships" (av Crosby och Stills tillsammans med Paul Kantner från Jefferson Airplane"). Det är sofistikerat, stilfullt och nyskapande för sin tid. Det här är soft-rock där begreppet "supergrupp" får en annan betydelse än hos tungviktare som The Cream vid samma tid.

Betyg: ****