Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

måndag, april 01, 2019

DEN BÄSTA HIPPIESÅNGEN - PÅ SVENSKA MED FAMILY FOUR

Det finns sånger man älskar. Det finns enskilda sånger som är så vackra att de får världen att stanna. En sådan egen, kär favorit är "Safe in my garden" med The Mamas & The Papas från 1968. En ståtlig, svårmodig melodi, innerlig skönsång och en texten som mer än någon annan predikar kärleksbudskapet "flower power", i denna värld av jäkt, spring och miljöförstöring.

Sången översattes rätt snabbt till svenska. Det var ju vanligt att utländska poplåtar och schlagerlåtar blev covers på svenska på 60-talet. Därmed kunde samma låt finnas i flera versioner på topplistorna då.

Här var det Family Four som gjorde en alldeles lysande svensk version av låten. "En dag i juni" hette den, och var näst intill lika bra som originalet av John Philips och vokalinsatserna av Mammorna och Papporna. Här finns samma romantiska skönhet och kaliforniska färgstyrka.

Detta var den andra uppsättningen av Family Four. Den första var en ren syskongrupp med Bernt, Inger, Siw och Stig Öst. Den fick ett tragiskt slut när Stig omkom i en bilolycka 1966. Här har vi återbildningen med Bernt och Inger Öst samt Robert Palm och Mona Thelmé. De blev mest kända för Mills Brothers lojt swingjazziga "Kör långsamt". Detta är således den enda skiva där min älsklingslåt finns med : "Kör Långsamt" / "En Dag i Juni" (Metronome singel 1968). Inte en enda samlingsskiva har funnit det värt att ta med "En dag i juni". Obegripligt!

Den tredje och mest kända uppsättningen av Family Four var sedan den som framträdde i Melodifestivalen 1971 och 1972. Först som segrare med dundersköna "Vita vidder", sedan med den mera fjäderlätta "Härliga sommardag". Då var det Bernt Öst, Marie Bergman, Agnetha Munther och Pierre Isacsson. Ytterligare uppsättningar, alltid med två manliga plus två kvinnliga vokalister, förekom senare, men de blev inte lika kända. Pierre Isacsson skulle långt senare förolyckas i den fruktansvärda Estonia-katastrofen 1994.

Hur betygsätta en singel? A-sidan "Kör långsamt" tycker jag väl är sådär. Men för B-sidan "En dag i juni" blir det definitivt bästa betyg.

Betyg: *****


ÖSTEN PÅ MOPPE I ESLÖV

Jo, jag gillar schlager, Klassisk, svensk schlager från 1960-talet. Och svensk schlager på den tiden var otta det samma som utländska låtar i svensk översättning. Det gör ingenting så länge musiken var bra. Och det var den oftast, med stora svenska vokalister som Lill Lindfors, Östen Warnerbring, Monica Z, Anita Lindblom, Svante Thuresson etc. etc etc.

Östen Warnerbring var "Östen med rösten". En charmör som lätt kunde axla Frank Sinatra-låtar och annat med sin fylliga, vackra barytonstämma. Dessutom en glad mångsysslare som underhöll, spelade revy, ryckte in som tradjazzmusiker och gjorde seriösa tolkningar av skånska poeter från Österling och Gullberg till Werup och Sonnevi. Det sistnämnda är från hans LP "Skåne" från 1973, som är en pärla i svensk vishistoria.

På denna samling är det däremot underhållnings-Östen som framträder. "20 Bästa : Musik Vi Minns" (Universal saml.-CD 2001). Och här är det kluvet. Jag står inte ut med hans fjantiga låtar som "Tyrolerhatten" och liknande. Inte heller med den smöriga "En sommardröm" (fast den är Ulf Elfvings definitiva Svensktopps-favorit).

Jag nöjer mig faktiskt med två låtar. Men de är desto mer geniala. Den ena är "En sommarvind", svensk version av Frank Sinatras dundersköna "Summer wind" (från LP:n "Strangers in the Night" 1966). Östen sjunger din precis lika snyggt, elegant, tillbakalutat coolt som Sinatra. Det är samma välgjorda storbands-arr. med Hammond-orgel i fonden. Och i Östens version är det en sommarvind som blåser in mot Vinga Fyr.

Samma fyndiga översättning till svenska förhållanden finns i "Femton minuter från Eslöv". En dråpligt galen vänsterprassel-historia som bygger på Burt Bacharachs "Twentyfour hours från Tulsa". Ödesscenen från landsbygden och Tulsa, Oklahoma blir här alltså skånska Eslöv. Den amerikanska bilen blir en moped som får "skit i förgasaren". Det är roligt, med självdistans och samtidigt musikaliskt sofistikerat. Mycket bra!

Betyg: ****