Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

onsdag, mars 20, 2019

FLER JAZZGIGANTER TOLKAR BEATLES

Jag fortsätter på samma tema som det med Wes Montgomery : Jazzmusiker tolkar Beatles, och ungefär från samma tid. Det var just sökningen på Wes Montgomery och "A day in the life" som ledde mig vidare hit, till "Day Tripper : Jazz Greats Meets The Beatles" (Verve saml.-CD 2009).

Egentligen handlar det här lika mycket om Latin och Brazil som jazz. Att höra Astrud Gilberto sjunga "In my life" är inte riktigt i klass med hennes bästa inspelningar, och naturligtvis inte heller i nivå med Beatles original från "Rubber Soul".

De på 60-talet så populära men nu bortglömda Sergio Mendes & Brazil '66 gör en rätt snygg "The fool on the hill" och ungerskfödde gitarristen Gabor Szabo tar sig an "Yesterday", den mest inspelade Lennon-McCartney-låten av alla.

Gamle Count Basie öser på med "All my loving" som storbandsjazz, medan George Benson gör en soulpoppig "Oh darling!". Äldre Ladies som Ella Fitzgerald och Sarah Vaughan tolkar "Can't buy me love" och "Michelle" i swingstil. Titellåten här görs av Ramsey Lewis Trio, en på 60-talet ovanligt hipp jazzpianotrio i klädda smoking. De var tidigt kända för en poppig jazzstil (från en annan ingångsvinkel än Miles). Och Beatles soulpåverkade "Day tripper" sitter bra.

Faktum är att det är den tidigare nämnda, genialiska tolkningen av "A day in the life" med gitarristen Wes Montgomery (i samma inspelning från 1967) som är det i särklass bästa spåret på denna samling. I övrigt är det mesta ganska förutsägbart. Samtidigt är - nästan - allting Beatles-relaterat av intresse. När Steve Dobrogosz gjorde långsamt utplanade tolkningar på sin "Golden Slumbers" så att det mest lät som cocktailmusik i pianobaren, eller när Göran Söllscher gjorde snygga versioner för klassisk gitarr på sin "Here, There and Everywhere", så är det inte helt utan poänger.

Och denna samling "Day Tripper" med jazz- och Brazil-artister från 60-talet som svänger till med det med åter ett ganska konventionellt urval Lennon-McCartney- (och lite Harrison-) kompositioner. Det är kanske inget som sticker ut extra, men helt OK att ha på emellanåt.

Betyg: ***