TILLBAKA TILL MUSIKALISK OSKULD

Neil Sedaka, ett nerslag i min barndoms första musikminnen. Lite rotande i min storasyster Kittes skivsamling någon gång tidigt 60-tal. Ett typiskt "flickrum" med fräcka tapeter med något franskt utecafé-motiv. En enkel grammofon med högtalare i locket. Mono förstås, liten så att den gick att fälla ihop.

Där var min systers skivsamling, en synnerligen osorterad hög med singlar och EP-skivor (ofta utan omslag). Cliff Richard, Paul Ankas "Diana", Ray Adams "Violetta". Någon singel med Bibi Johns som hade sexigt omslag (uppfattade jag då fast jag var liten). Lite franskt med Edith Piaf och Francoise Hardy.

Egentligen var det väl mera schlager än pop. Jag gillade "Red river rock" med Johnny & Hurricanes, mest för att de poserade rockande på en VW-buss på omslaget (ja, just den hade omslag). Bilen och låten var lika spännande. Och där i högen fanns också "Oh Carol" med Neil Sedaka. Den påminde om Paul Ankas "Diana". Samma passionerade sångutspel och samma rumba-liknande rytmer och körer.

Det här var musik pre-Beatles. De mera poppiga bröderna Hagman i vår trappa spelade Beatles "She loves you" och "A hard day's night" på full volym uppe hos sig. Storebror Lasse Hagman hade sitt pojkrum tapetserat med idolbilder på Beatles, Stones och Kinks. Sådant beundrade jag avundsjukt. Det fick inte jag ha på mitt rum.

Men min syrra var lite äldre, född på 40-talet, så där var det singlarna med Cliff Richard och Neil Sedaka som gällde. Jag lärde mig älska denna musik. Den perioden föll senare i glömska när 60-talets enorma, frodiga utveckling i rocken bara fortsatte och fortsatte. Mot hippies och Jimi Hendrix var Sedaka en redan åldrad, korthårig tönt, helt ute ur leken (trots samma generation).

Nu som vuxen, eller snarare gammal och nostalgisk, vänder jag gärna tillbaka till rötter - som då inkluderar denna musikaliska oskuld. Den stora 60-talsrocken kan jag redan utantill. Men allt tidigt och töntigt runt omkring intresserar mig. Gammal Svensktopp, Siw Malmkvist, Arne Lamberth och Hootenanny Singers, franska schlagers och danska. Och så vidare, och så vidare.

Och så var det ju då Neil Sedaka. Jo här är härliga låtar på denna "Greatest Hits" (RCA saml.-CD 2000). Naturligtvis "Oh Carol!", som handlar om fina låtskriverskan Carole King som han tydligen var kär i. "Happy Birthday sweet sixteen" har vi hört med Flamingo-kvintetten. "One way ticket" sjöngs in av Eleonor Bodel (minns ni henne?). Andra sånger som "Calendar girl", "Next door to an angel" och "Breaking up is hard to do" är lika smäktande som bedårande. Och hans "Stairway to heaven" skrevs 1960 och har alltså ingenting med Led Zeppelins låt att göra.

Betyg: ****