SJOSTAKOVITJS FEMTE SYMFONI

Det här blir den sista skivan av klassisk musik på ett tag. Sedan väntar helt andra grejor. Den rysk-sovjetiska kompositören Dmitjij Sjostakovitj är i mitt tycke mycket fräckare och roligare i sin musik än den nyligen nämnde Sergej Prokofjev (som han ofta jämförs med).

Sjostakovitj var / är också ibland kontroversiell. Han kunde ibland hemfalla åt lojala, propagandistiska verk i dåtidens Sovjetunionen. Om detta kan vi inte döma. Att verka som konstnär i Stalins grymma diktatur var behängt med eftergifter, anpassningar och tvång om man skulle överleva.

Samtidigt måste jag erkänna att jag är förtjust i Sjostakovitj båda 20-talsfuturistiska "Symfoni nr 2, Till Oktoberrevolutionen" och "Symfoni nr 3, Första Maj". Här finns en måhända naiv resning, lika bisarr och stiliserad som de muskulösa revolutions-affischer från den tiden, eller som Eisensteins film "Pansarkryssaren Potemkin".

De två symfonierna är nog de som har lägst status av Sjostakovitj hela 15 stycken. Det vet jag för jag följer kommentarfälten i Facebook-forumet "Vi som älskar klassisk musik", där både den djupa kunskapen och koketteriet har stora omfattningar.

Här är vi istället framme vid rejäla saker. "Symfoni nr 5, d-moll" (Mirare CD 2013), här med Jurij Temirkanov och St Petersburgs Symfoniorkester, är istället en av de tyngsta och mest statusfyllda av tonsättarens verk. Skriven 1937, mitt under den mörkaste skräcktiden av Stalins paranoida utrensningar.

Den lojale och politiskt ointresserade Dmitrij Sjostakovitj komponerade såväl underhållningsmusik som filmmusik och "jazzmusik" (låter inte som jazz), men den tyngsta essensen utgörs ändå av symfonierna, operorna, instrumentalkonserterna och kammarmusiken. Symfonierna är brett anlagda med dramatiska, episka skeenden och mycket detaljer. Ibland kom han på kant med regimen när det gällde själva musikestetiken. Men på något sätt klarade han sig i slutändan.

En tung Sjostakovitj-femma med en rysk mästerdirigent som Jurij Temirkanov är väl det bästa man kan önska. Men ibland känns hans musik väl krigisk och tung. Jag har ännu inte lyssnat in mig tillräckligt utan har en bit kvar att fördjupa mig i. Tills dess:

Betyg: ***