MIKAEL RAMELS TREDJE

Det är något med Mikael Ramels tonspråk som är så bedårande. Hans ljusa, mjuka sångröst och sinne för egenartade melodier. De snabba löpningarna, lekfullheten.

Mycket av de musikaliska (supermusikaliska) och ordmässiga vändningarna känns igen från fader Povel. Men Mikaels brygd vilar också i 60-talets klassiska pop, psykedelia och prog, jämte svensk vistradition. Uttrycket är definitivt hans eget, med en färgstark personlig touch och mycket värme.

Mikael Ramels tre första LP i eget namn är alla pärlor. Den första, "Till Dej" från 1972, har jag många gånger tidigare här hyllat som en av de bästa svenska musikalbum som gjorts, alla kategorier. En juvel av fördröjd flower-power och vispop med de ljuvligaste av melodier och den klurigaste humor.

På den andra, "Extra Vaganza" från 1974, tar han ut svängarna mera. Den är rejält experimentell och växer för varje lyssning. Här på den tredje, som helt enkelt heter "3.dje Skivan" (YTF LP 1977) har han lämnat de snårigaste experimenten och närmar sig en mer avskalad, enkel vispop. Men den varma melodierna och humorn är desamma.

Närheten till svensk jazz och visa betonas av att självaste Monica Zetterlund medverkar som duett-gäst här i "Sagodrömmen". "Ying-yan man", "Gurus att anamma" och "Missionären" driver alla med den nyandlighet som som frodades i tedrickande kretsar på 70-talet, och som senare skulle komma att kallas new-age. Mikael Ramel som satiriker är en träffsäker iakttagare, men elak blir han aldrig. Hans person är så långt från en cyniker man kan vara.

Här är lyriska miniatyrer som "Plocka blommor", "Fäbodrock" och "Strax dax". Korta, koncentrerade sånger inpackade i ett navistiskt målat och tidstypiskt LP-omslag. Bland musikerna finns goda hantverkare som Kenny Håkansson och Mats Glenngård från Kebnekaise, Sten Bergman från Fläsket Brinner (som Mikael Ramel tidvis spelade i), Bosse Skoglund från Peps Blodsband och så vidare. Mikael skulle fortsätta göra egna skivor i vispop-genren. Alla bra, men det är ändå den inledande trilogin som är central i hans konstnärsskap.

Betyg: ***