EGBA - MED RÅSVÄNGIG, SVENSK JAZZROCK

Jag skrev nyligen om norrländska Kornet, som gick upp som ett ungt, svenskt alternativ till den amerikanska jazzrock- / fusion-våg som firade stora framgångar vid åren kring 1974-75.

Kornet var bra, men deras musik på första LP:n lät lite stel och konstruerad mitt i alla snabba 16-delsdribblingar. Snart kom utmanarna - gruppen Egba från Stockholm.

Det här är inte deras debut. De hade gjort en självbetitlad LP redan 1974. Men det var den här som blev det riktiga kraftprovet : "Jungle-Jam" (Sonet LP 1976). Och det här är en makalös skiva med ett makalöst drag.

Henri Rousseaus naivistiska djungel-målning inklippt i ett sällsynt snyggt designat skivomslag får sätta an tonen. Ett diffust djungel-tema kan anas i musiken. Man öppnar häftigt med "Turtle dance", där funkig synt-bas och blåsarna Ulf Adåker (trumpet) och Ulf Andersson (sax) sätter temat. Sedan tar fine klaviatur-spelaren Lars Jansson över på minimoog-solo i duett med virtuose trumslagren Åke Eriksson. Det är bra. Det är mycket, mycket bra.

Av skivans tio nummer är endast två lugna vilopunkter. Den lyriska "Bland tomtar och kontroller" (många vitsiga titlar) och det mäktiga crescendot "EKG". I resten är det fullt drag hela tiden, och i en proffsig jazzfunk som inte står Herbie Hancock eller Weather Report långt efter.

Slagverkaren Ahmadu Jarr ger gruppens musik en speciell karaktär. Han kommer från Sierra Leone och bidrar med mycket rytmik och afro-inslag, bland annat i introt till "Trabajo para Egba". Förutom att vara en underbar musiker och rytmik-pedagog är han annars känd för att vara far till Titiyo och Neneh Cherry.

I låten "Apkalops" leker gitarristen Bjarne Roupé Jimi Hendrix i ett våldsamt intro som sedan övergår i ännu en tät funkjazz-låt med stadig rytm och pricksäkra blåsriff. Bland musikerna finns också fine basisten Göran Lagerberg. Han är en svensk musikhistoiria i sig. Ett CV som går från 60-talspop med Tages, via prog, rock och jazzrock med i tur och ordning Heta Linjen, Kebnekaise, Egba, Bolon Bata, Grymlings och Mikael Ramels Till Dej-band är svårt att slå.

Egbas andra LP "Jungle-Jam" från 1976 är en av de bästa svenska skivor som gjorts. Tyvärr gavs den aldrig ut på CD. Det gjorde ingen av Egbas skivor från före 1989. De finns däremot tillgängliga numera på olika streaming-tjänster. Men just denna deras bästa, "Jungle-Jam", finns bara i en knastrig vinylkopierad version (är mastern försvunnen?). Och deras näst bästa album "Fuse" från 1983 finns inte alls. Men denna text gäller alltså LP:n "Jungle Jam" och den får solklart betyget :

Betyg: *****