KORNETS ANDRA - MERA JAZZROCK FRÅN NORRLAND

En del skivor har aldrig getts ut på CD. Det är synd. Men jovisst, jag är vinylnörd i grunden. Samlade med glödande entusiasm på LP-skivor under hela min uppväxt  och vuxna liv (på den tiden talade man aldrig om Vinyl).

Hade svårt för övergången till CD vid tiden för 1990. Nu i vår tid är jag beroende av CD för att kunna ladda in album i iTunes-biblioteket. Eftersom två av svensk jazzrock från 70-talet sällan återutgetts på CD blev jag tvungen att ta till iTunes Store, MP3va eller i värsta fall YouTube.

Två av de bästa svenska 70-tals-fusionskivorna finns där, men enbart som ribbade vinyler med knaster. överslag och dåligt ljud. Det gäller nyss nämnda juvelen "Jungle-Jam" med Egba, och det gäller den här : Kornet och deras andra album "Fritt Fall" (Manifest LP 1977).

Gruppen Kornet från Norrbotten hade väckt smärre sensation med sin första LP från 1975 (se nedan i spalten). De spelade en mycket kompetent, men något högskole-betonad musik i egna kompositioner, inspirerade av bl.a. Chick Corea och hans snabba, spänstiga melodilöpningar. Klaviatur-spelaren Stefan Nilsson och gitarristen Stefan "Pygge" Björklund var några av de tongivande medlemmarna.

Denna Kornets andra LP "Fritt Fall" är både fräckare och friare och tar ut svängarna mer än den första. Här är sex snygga låtar, utmejslat komponerade och omsorgsfullt arrangerade. I Kornets jazzrock händer det saker. Finesserna är många, och för mig som är speciellt intresserad instrumentering  finns saker att bita i.

"Lyrisk olåt" är en snabb öppning där nye medlemmen, den fine vibrafonisten och slagverkaren Öjvin Fahlström drar ett snyggt vibra-solo, följt av de andra på mini-moog, elgitarr och sopransax. Det är väldigt mycket 70-tal och jag gillar det. Andra må tycka att stilen är passé, men jag hoppas på retro. Och jag har alltid gillat den här musiken.

"Sista skriket" innehåller många karaktärer och olika tempi. En stilig Stefan Nilsson-komposition. "Bilder om våren" är coolare, mera stämningsfull och anknyter mera till den samtida ECM-jazzens tonspråk. I "Plåt-Niklas" och "Skotten John" är det åter snabba tempi, fina soloinsatser och lekfulla klangbilder. I avslutande samban "Darjantan" får gästande Sabu Martinez på congas det att svänga rejält.

Annars kunde det ibland bli något konstruerat över Kornets musik. Mera konstruktion än improvisation. Legobitarna var skickligt ihopbyggda, men det sexiga funksvänget glömdes bort. I den meningen var Egba bättre än Kornet. Ändå gillar jag Kornets musik, deras musikalitet och deras färgpaletter. "Fritt Fall" är den bästa av de tre LP de hann göra under sin korta, aktiva period. Den skulle vara väl värd lite förnyat strålkastarsken.

Betyg: ****