COBHAMS TRUMKREVADER LIVE

Jag gillar verkligen trummästaren Billy Cobham. Tycker han har en beundransvärd teknik och ett makalöst driv, också i de små nyanserna. Tycker dessutom att han är underskattad som låtskrivare och bandledare.

Men det är en mästare att försvara. Ofta har han blivit beskylld för att vara "maskintrummis", perfektionist, "teknik istället för känslor", "bara uppvisning" osv, Men, nej han är sannerligen ingen robot. Visst kan hans snabbhet i virvlar över småpukorna tangera det övermänskliga och omöjliga. Men hans exakta jämnhet i en slagserie är en njutning om man är intresserad av slagverk.

Hans jazzfunk är en enastående het brygd av läckra soulrytmer, spetsiga blåsare, jazzens solist-traditioner kombinerade med ett nästan hårdrockslikt driv. En av grundarna i en funkstil där också Stanley Clarke och George Duke var mästare. I bandsättningen fanns också ofta de makalösa bröderna Brecker (Randy och Michael) på trumpet och sax.

Billy Cobham började som trummis i Mahavishnu Orchestra. Som många unga jazzrock-stjärnor i den generationen som slog igenom runt 1970 hade han naturligtvis suttit in några set med Miles Davis och hans expansiva grupper. Nästan alla jazzrockare i USA var lärjungar till Miles.

William E. Cobham var visserligen född i Panama, men blev känd som en alldeles extra virtuos trumslagare under tiden med Mahavishnu. Men det är inte det utan hans tre första soloalbum som intresserar mig speciellt. Den makalösa "Spectrum" (1973) och de snyggt arrangerade "Crosswinds" och "Total Eclipse" (båda 1974) är klassiker i fusion-genren.

Därefter följde så denna. "Shabazz" (Atlantic live-LP 1975), som tyvärr blev en besvikelse. En sådan där live-LP som inte tillför något nytt utan bara blir en upprepning av tidigare opus. Här är två låtar från "Spectrum" i ett stressat, forcerat tempo plus ytterligare två nummer med alldeles för långa solon. Jag värjer mig från omdömet "bara teknisk uppvisning", men på just denna skiva stämmer det dessvärre.

Betyg: **