FIN JAZZINSPELNING I SLARVIG CD-UTGÅVA

Som LP var den bra. Jazzgruppen Rena Rama blev den andra svenska gruppen i Rikskonserters serie "Jazz i Sverige". Skivan hette följd-aktligen "Jazz i Sverige '73" (Caprice LP 1973). Den första hade gjorts året innan av gruppen Sevda och är nyss avhandlad här.

Rikskonserter var modiga och tog gärna ut svängarna med fräck, modern jazz som inte strök medhårs. Rena Rama var en suverän kvartett jazzmusiker med stor integritet och med dragning åt friform-jazz  à la Coltrane och Ayler, och utom-europeisk musik från bl.a. Indien och Afrika.

Bobo Stenson, en underbar pianist - han skulle senare spela in för ECM med Keith Jarrett och Jan Garbarek. Lennart Åberg på tenor- , sopransax och flöjt. Fanns med i gänget kring Jan Johansson och spelade både storband och funk. Palle Danielsson, den fine kontrabasisten (lillebror till Monica Dominique) och liksom Stenson senare på ECM-skivor inspelade i Oslo.

Och så Bengt Berger, den energiske trummisen och slagverkaren med närmast hysteriskt drivande och mycket okonventionella trumspel. Han behärskade också indiska tablas och stod för mycket av de österländska influenserna. Hans egenartade stil (på gott och ont) kunde också höras i grupper som Arbete & Fritid, Archimedes Badkar och Bitter Funeral Beer Band.

LP:n börjar starkt med låten "Test". Den är rena urladdningen när de drar igång med korta pianointro följt av vildsint sopran och Bergers virvlar. Något av det häftigaste och absolut bästa som hörts inom svensk jazz genom alla tider. Definitivt skivans höjdpunkt. Sedan snirklar man sig fram i olika tempi och med tuggmotstånd som ger mycket tillbaka.

Ett avsnitt, "Maquam", är komponerat av den fine, märkligt bortglömde seriöse avantgarde-tonsättaren Bo Nilsson. Sedan blandas hypnotiska indiska slingor med spräckjazz-friform för att sluta i en medryckande pakistansk folkmelodi på flöjt och piskande rytm.

Så långt är allt bra. Så långt är allt utmärkt. Men så skulle härligheten ges ut på CD 30 år senare av Caprice (Caprice CD utg 2003) med samma omslag, och då blev det rena haveriet. Då har man slagit ihop den med deras senare album "Inside Outside" från 1979. Inget fel i det. Men låtarna på "Jazz i Sverige '73" är i omkastad ordning. Den bästa låten "Test" saknas helt och vissa spår är felredigerade.

Var det av nödvändighet tvunget att gallra bort låtar för att få in på en CD? Och då valde man bort det starkaste spåret "Test"? Nej, värre än så, Ett spår kommer tillbaka, och är således med två gånger fast med olika titlar !!! Hur kan sådant slarv ha gått igenom? Fanns det ingen på hela redaktionen som kontrollyssnade innan man prångalde iväg mastern till fabriken? Jag har påtalat fiaskot för nuvarande Caprice-redaktionen, men där finns ingen kvar som jobbade 2003 och kan svara på hur det kunde bli så.

Betyg:
LP:n  ****
CD:n  -