MIKAEL RAMELS FANTASIFULLA UPPTÅG

Jag har många gånger - här i spalten och i andra sammanhang - lovordat Mikael Ramels debut-LP "Till Dej" från 1972 som en av de bästa svenska skivorna någonsin, alla kategorier.

Han hade långt tidigare gjort inspelningar med sin popgrupp Steampacket, sjungit duett med pappa Povel och en del annat. Men "Till Dej" var hans LP-debut i eget namn.

Mikael Ramel briljerar där med sin egen musikaliska talang och sin personliga värme, kombinerad med influenser från Povels ordlekar och melodik, svensk visa och inte minst en uppsjö av tidens influenser, med psykedelisk rock, jazzrock och Zappa-slingor. Hans låtar är enastående pärlor och i kompet finns kompisar i Fläsket Brinner, Turid, Bobo Stenson med flera.

Men det var "Till Dej" det. Detta skulle ju handla om uppföljaren, "Extra Vagansa" (Ljudspår LP 1974). Och gillar man unge Ramels musik så är det här en självklar fortsättning. Den har inte riktigt samma lyskraft och självklarhet som debuten. Är mera flummig, experimentell och med dragning åt prog-rock (då menar jag "prog-rock" i den engelska betydelsen, "progressive rock").

Men de musikaliska krokarna, kullerbyttorna och smidiga svängarna växer för varje lyssning "Lukter runt holken" är väl en mer än tveksam titel (jfr "Artificiell Prana" på förra LP:n). Men den liksom titelspåret, "Apfigur", "Så länge det svänger", "Blinde mannen" och de andra är underbara kreationer.

I stort sett samma starka-musiker-uppsättning med de flesta från Fläsket Brinner, med tillskott av Kenny Håkansson, Björn J:son Lindh och Bo Hansson med flera, borgar för musikalisk högklass. En fördel är också att "Extra Vagansa" har väldigt bra ljudkvalitet. För just DEN saken var det lite si och så med på "Till Dej".

Betyg: ****