ETT AV DE BÄSTA COVER-ALBUM SOM GJORTS

Ja, det måste man säga. "Pinups" (RCA LP 1973) med David Bowie. Det ena av de två helt lysande cover-album som gavs ut i England 1973. Jag återkommer snart till det andra.

Urvalet här är både roligt och intressant. Rocklåtar från det svängiga, engelska 60-tal som David Bowie växte upp i. Han var jämnårig med The Kinks, The Who och kompani. Själv debuterade han faktiskt som popsångare redan 1967. Men hans genombrott och epokgörande perioder dröjde till 70-talet.

Bowie undviker här de två största elefanterna - Beatles och Rolling Stones (han spelade på andra album in "Let's spend the night together" och "Across the universe").  Istället blir det hela det övriga lagret eminens av rotrockig 60-talsrock från ett färggrant klubbliv någonstans runt Piccadilly Circus och Leicester Square ungefär kring 1966.

Inledning med The Pretty Things "Rosalyn", och senare "Don't bring me down" av samma grupp. Pretty Things var en hafsigt garage-rockig grupp som knappast var i min smak. Men Bowie lyfter proffsigt fram låtarna med en ny strålglans. Snygg övergång till "Here comes the night" av Them (där en ung Van Morrison var med).

The Who finns representerade i urvalet med riviga "I can't explain" och "Anyhow, anyway, anywhere". Då två gyllene singlar från singlarnas gyllene epok. The Kinks förstås med "Where have all the good times gone?" Även den ett hörn av The Kinks mera slamrigt, garage-rockiga sida som Bowie tycks ha tagit avstamp i. Kanske i något eget garage på den tiden.

Intressant val är The Yardbirds och "Shapes of things". Lite av en finsmakargrupp bland rockhistoriska nördar. Ännu mer intressant är Pink Floyd och deras "See Emily play". Här handlar det om riktigt tidiga Pink Floyd, när Syd Barrett var. Det vill säga från året 1967 och bara då.

Sedan varvar Bowie med låtar av mindre kända eller nu bortglömda band som The Mojos, The Easybeats och The Merseybeats. Från de senare hämtas låten "Sorrow" som blev en singelhit med David Bowie och fick många i den då unga Bowie-publiken att tro att det var ännu en ny, bra Bowie-låt.

Hela skivan "Pinups" är gjord med en sådan glans, klarhet och rockkänsla att den därför måste ses som en av historiens allra bästa coverskivor och en självklar pärla i Bowies egen katalog. Sedan slumpade det sig alltså att en annan engelsk artist gjorde en annan av historiens bästa cover-skivor samma år. På CD-versionen av David Bowies "Pinups" finns också hans expressiva och mycket övertygande tolkning av Jacques Brels "Amsterdam". Bowie som trubadur. Ännu en av aktörens välspelade roller.

Betyg: ****