ROBERTA - FÖRE DEN DÄR VÄRLDSHITEN

Låt mig slå ett slag för Roberta Flack. Soulsångerska, pianist, låtskriverska. Stilbildande för en väldigt "soft" soul som ligger närmare jazz och populärmusik än James Brown.

Ballader så sensuella och varma att man smälter. En röst så smeksam och ett pianospel så sparsamt vackert. Men hennes största hit, den sång hon alltid förknippas med, var "Killing me softly with his song" (1973), och den skrev hon inte själv. Den skrevs av Charles Fox.

"Quiet Fire" (Atlantic LP 1971) var hennes tredje album. Hon var ännu inte särskilt välkänd. Också här är det till stor del covers. "Bridge over troubled water" till exempel. Hade varit en brottarhit i original med Simon & Garfunkel året innan. Spelades nu in av alla möjliga artister som en nästan nödvändig standard. Aretha Franklin skulle göra en spännande, dynamisk version av den. Men Roberta Flacks här känns ännu för allmänt hållen och utan att tillföra något extra.

"Will you still love me tomorrow?" av Carole King och "To love somebody" av The BeeGees" är andra tolkningar här som blir rätt skapliga. Bäst lyckas hon i "Sweet bitter love" av Van McCoy och den delvis egenskrivna "Go down Moses" som har varm gospel-feeling.

Ännu inget som sticker ut riktigt alltså. Ännu inga vassa kanter och inga evergreens. Men jag tycker om hennes stil. Hennes mjuka ballad-soul. Och vetskapen om att det snart kommer något stort. Det räcker en bra bit för mig.

Betyg: ***