DRIVEN JAZZROCK FRÅN ENGLAND

The Soft Machine, en progressiv rockgrupp från Canterbury, England. Framväxta ur samma brittiska tradition som Pink Floyd, King Crimson, Yes, Genesis och Gentle Giant. 

Avstamp i 1967 års psykedeliska experiment, men med stora steg på väg mot något annat. Mot en musikaliskt avancerad rock. Någonstans i höjd med 1969-70 började de alla blomma ut och utveckla egna, mycket egna särarter. Någonstans i den vevan kom också Jethro Tull.

Så mycket kände jag väl till, på pappret, då. Men det dröjde nog en bra bit in på 1970-talet innan jag verkligen fick höra The Soft Machine. Jag tror det var via min vän och musikkännare (i synnerhet progrock-kännare) Mats Andersson (även kallad "Jam") i Helsingborg. Vart tog han vägen sedan?

Jag blev rätt överraskad, för jag hade kanske väntat mig visuellt drömska pyramider à la Pink Floyd, eller dova niotaktare à la King Crimson. Men knappast någon jazz. Amerikansk fusion-jazz och brittisk symfo må ha haft samma publik, men influenserna var olika. Temperamenten var också olika.

Soft Machine började alltså i vokal avantgarde-rock. Men musiken på denna fjärde skiva "Fourth" (CBS LP 1971) är häftig, snabbspelad jazzrock som är helt instrumental. Miles Davis och tidiga Weather Report är betydligt närmare referenser än Pink Floyd.

The Soft Machine var vid detta tillfälle en kvartett med Elton Dean - altsax, Mike Ratledge - elpiano och synt, Hugh Hopper - elbas och Robert Wyatt - trummor. Men här finns också extra-musiker på tenorsax, kornett, trombon, basklarinett och kontrabas. Det ger en stor, dynamisk kombo med många klangliga möjligheter.

Redan i öppningen "Teeth" brakar det loss i ett intro följt av ett explosivt, hårdsvängande tempo med plats för många fina jazzsolon, inte minst av blåsarna. Vi sedan ta oss igenom några stökiga friform-passager, tills vi kommer ut på andra sidan (skivsida 2) i den fyrdelade sviten "Virtually". Här ligger tempot ibland och lurar som ett slumrande vilddjur. Här varvas blåsare och elpiano med bandloopar och baklänges-fix. Här gör sig det psykedeliska arvet gällande. Soft Machines fjärde LP är en mycket spännande, fräck och musikaliskt fullödig brygd. En riktig häxbrygd, för att åter referera till Miles Davis vid samma tid.

Betyg: ****