SVENSK JAZZPOP I BRYTNINGSTIDEN

Det här är en väldigt spännande mellan-epok i svensk musik och i svensk pop. Den stora Englands-influerade popbands-vågen hade ebbat ut. Hep Stars, Tages, Ola & The Janglers, Hounds och Shanes hade tröttnat.

Vissa av dem hade försökte forska vidare. Tages var.t.ex. på väg någonstans. Men de flesta hade gått över till Svensktopp eller lagt av. Nya strömningar var på väg, mera påverkade av blues, powerrock, psykedelia eller jazzrock.

Men även dessa - åren runt 1970 - blev någon slags kortvarigt kapitel. Snart kom Gärdes-festerna och proggrörelsen och stakade ut helt andra vägar. På gott och ont. Musikrörelsen hade mycket kreativitet och vilda idéer. Jag har ofta försvarat den. Men samtidigt drog den också med sig vänsterpolitiska dogmer och stränga krav på ställnings-taganden som man nu mest kan sucka åt. Ja, så var det.

Den där spännande mellantiden som jag vurmar för var alltså från ca 1969 och några år framåt. Jag säger bara : Hansson & Karlsson, Made in Sweden, tidig Pugh, tidig Peps, tidig Björn J:son Lindh, Solar Plexus och några till. En improvisatorisk, svängig musik framförd av finfina, unga musiker. Linjen mot den mera instrumentala proggen var flytande, för här någonstans fanns också Fläsket Brinner, Bo Hansson, Mikael Ramel, Samla Mammas Manna. Också där med lysande musiker.

Vi stannar ett tag vid Made in Sweden. Supertrion med Georg "Jojje" Wadenius på gitarr, Bosse Häggström på bas och Tommy "Slim" Borgudd på trummor. Vilken kombo! Deras svängiga jammande greppade över såväl gamla Django Reinhardt och Wes Montgomery som powerrock med Hendrix och Cream. Jojje sjöng ibland, ofta ordlös "scatsång" unisont till gitarrsolona. En unik konst som måste förutsätta ett extremt gott gehör.

Made in Sweden (den här tidiga uppsättningen) fanns också med i kretsarna kring Cornelis. Men här är de in natura. "Live at The Golden Circle" (Sonet live-LP 1970) är precis vad det är. Och "The Golden Circle" är förstås anrika, gamla Gyllene Cirkeln på Sveavägen i Stockholm. Denna live är i mitt tycke bättre än de studioalbum de gjorde (som nu är svåra att få tag på).

Fem spår, varav folkvisan "Kristallen den grymma" (ja, den kallas så här) och Zawinul-låten "Mercy, mercy, mercy" (en jazzhit med Cannonball Adderlys kvintett) märks. Men allra bäst är Beatles-låten "A day in the life", som byggs upp till en dynamisk, snygg och mycket melodiös jazzpop-bakelse. Det är hur bra som helst.

Denna ursprungs-sättning av Made in Sweden blev tyvärr kortvarig. Jojje flyttade till USA och blev upplockad av mina favoriter Blood, Sweat & Tears. Hägglund blev medlem av den märkliga hybriden Wasa Express. Och Slim Borgudd gjorde en helt annan karriär - som racerförare.

Betyg: ****