FLÄSKET BRINNER - PIONJÄRER I SVENSK JAZZROCK

Runt 1970 kom hela den där nya vågen av svenska grupper med konstiga namn. De flesta av dem kom att associeras med Gärdet och den progressiva musikrörelsen. Och visst spelade Fläsket Brinner på Gärdet (på den andra festen på sensommaren, inte den första).

Men Fläsket Brinner var inte med i den politiserade vågen. De spelade instrumental musik. Och de hade det konstigaste namnet av alla. Möjligen refererade det till "Uncle Meat" (av Zappa, en uppenbar inspiratör).  

De hann bara göra två officiella skivor (en box med radio-inspelningar har getts ut senare). Detta är den första LP:n, "Fläsket Brinner" (Silence LP 1971). De spelar en driven, spänstig jazzrock med snabba slingor likt Frank Zappas musikvärld, men också med en svensk folkton.

Här öppnar man t.ex. med "Gånglåten". En röst säger : "Vi är förband här. Fläsket Brinner heter vi" (förband till just Zappa & Mothers of Invention vid deras Stockholms-konsert 1971). Så vevar man igång försiktigt med en folklore-slinga på elgitarr. Fler instrument tillkommer : Hammond-orgel, altsaxofon, elbas och trummor. Slingan upprepas och byggs på, förstärks och växer likt Bolero. Den nätta melodin byggs upp till en veritabel extas. Det påminner om gamla Hansson & Karlsson och deras sätt att bygga upp en kulmen.

Sten Bergman på orgel och flöjt, och Gunnar Bergsten på sax kom från jazzen. Det gjorde också trummisen Erik "Kapten" Dahlbäck, som även spelat i dansband och i sin bror Bernt Dahlbäcks spexgrupp GåRunt Show. Bengan Dahlén på gitarr och Per Bruun på bas kom däremot från 60-talets popbandsvåg (Lenne & Lee Kings och Mikael Ramels band Steampcket).

Det blev en perfekt brygd av fusion. Rock, jazz, psykedelia, folkmusik, avantgarde - allt i en skön blandning. Men - märk väl, inte av soul. Det här var innan funk-rytmerna kom in i jazzrocken. Bland flitiga gäster i bandet fanns organisten Bo Hansson och nämnde Mikael Ramel.

Andra titlar på skivan är "Bosses låt" (med just Hansson), "Uppsala gård" och "Musik på Liljevalchs". Allt är musikaliskt helt utsökt, och allt kunde varit så bra om bara Silence hade haft lite bättre inspelnings-utrustning vid den här tiden. Framför allt live-avsnitten på skivan lider av en risig ljudkvalitet. Det skramlar betänkligt om Dahlbäcks cymbaler.

Gruppen existerade bara en relativt kort tid, och då med olika besättningar. Länge var väldigt lite dokumenterat om gruppen, men Dahlbäck skriver bra på deras hemsida. Fläsket Brinners första LP har trots sina skavanker en kultstatus i musikkretsar, och deras välgjorda musik är unik. Av olyckliga omständigheter har den aldrig släppts ut på CD.

Betyg: ****