BORTGLÖMD, SVENSK FOLKROCK

Vi återgår till den där spännande brytnings-tiden kring 1969-1970-1971. Öppna fält. Musiker och låtskrivare med skilda bakgrunder och nyfikna sinnen. Musikaliska kors-befruktningar av ett slag musikvärlden knappast sett sedan dess.

I dessa förflyttningar och positioner var svensk musik bland det mest spännande. Jan Johansson hade redan tidigare tagit in den svenska folkmusiken i jazzen. Unga popband som Tages var på väg någonstans. Trubadurer som Cornelis samarbetade med rockmusiker. Made in Sweden spelade jazziga gitarrjam osv.

Någonstans där fanns också svallvågor efter Jan Johanssons möte med gammal allmoge. "Tillbaka till rötterna". Både Contact och Ralph Lundsten och Arne Domnérus tog in folktoner mer eller mindre explicit. Och någonstans i den vevan fanns också Merit Hemmingson.

Hon var en tidig kvinnlig pionjär som jazzmusiker. Spelade Hammond-orgel och sjöng ordlöst unisont till melodi-slingorna. Hade gjort några skivor i lättlyssnad party-stil på 60-talet. Det var nog i ärlighetens namn mera "easy listening" än jazz. Hammond och cocktailparty var populär kombination då. Inte den mest kreddiga bakgrund kanske.

Men 1971 hamnade Merit Hemmingson helt rätt i tiden. Hon bejakade sina jämtländska rötter och skapade en egen, sofistikerad light-variant av den folkrock som annars frodades i mera jordiga varianter i den nymornade, progressiva musikrörelsen.

"Huvva - Svensk folkmusik på beat" (EMI LP 1971) väckte stor uppmärksamhet när den kom, och Merit hade tillsammans med producenten Bengt Palmers gjort något verkligt nyskapande. Hennes popularitet höll i sig några framgångsrika år på 70-talet. Sedan blev hon omkörd av andra, tyngre band. Hela folkrock-vågen dog ut med punken och Merits väna lallande betraktades som hopplöst ute.

Jag tycker det är roligt att återupptäcka viss musik från ca tidigt 70-tal som glömts bort eller betraktas som ute. Ekseption är ett sådant exempel, och denna "Huvva" med Merit Hemmingson är ett annat. Så bra den är! Så fina, subtila arrangemang (något jag är svag för). Och så harmoniskt musiken vilar i dessa folkmelodier!

Här medverkar t.ex. Sven Berger på diverse folkliga blås-instrument. Han var också med på Jan Johanssons klassiska box "Musik Genom Fyra Sekler" (bara tre år tidigare). Hans musik-etnologiska insatser ger unik färg år materialet. Jojje Wadenius och hela Made in Sweden finns i kompet. Ett kraftfält bara det. Sven Larsson på trombon och andra bleckblåsare, jazzmusiker som Rune Gustafsson liksom spelmän som Alm-Nils Erson. Merit själv dubblar på vibrafon, bredvid sin Hammond.

Repertoaren består av ett femtontal korta spår av traditionella folklåtar. Bland dem kan nämnas "Gammal jämtländsk brudmarsch" och "Ack Wermeland", men även ett antal polskor, gånglåtar, jojk och "köuk" (!). Det blir en läcker och smakfull rapsodi.

Det är verkligen en välkommen återupptäckt av en i mina öron tidlöst, fin musik. I andras öron är den kanske löjlig, hopplöst daterad eller bara helt bortglömd. Jag försöker att inte bry mig. Trendriktiga rockkritiker brukar vara hemska smakdomare. Men idag är läget annarlunda när nya generationer älskar gamla vinyler och gamla stilar kommer i nytt ljus.

Betyg: ****