RALPH OCH HANS ELEKTRONISKA DRÖMVÄRLD

Någon gång i slutet av 60-talet stötte jag på begreppet "Elektronisk musik". Det var ännu inte Pink Floyd och liknande, utan "Elektronisk musik" som konstmusik. Det var något kontroversiellt, svårt men också lite lockande.

Man bör betänka att RYMDEN låg i tiden. 1960-talet var Rymdåldern, med ständiga raketstarter från Cape Kennedy och någonstans i Sovjet. Framsteg i rymden. Tänk - snart skulle man nå målet, att landstiga på Månen !

De skivor med elektronisk musik min kompis Knutte och jag hade provlyssnat på av nyfikenhet i musikrummet på Helsingborgs Stadsbibliotek var svåra, abstrakta. Inga melodier, tonarter eller rytmer, bara svävande ljus som studsade runt som i en fantasi om den ändlösa rymden. Skivor med franska eller amerikanska namn som vi aldrig hört talas om.

Då upptäckte vi Ralph Lundsten. De skivor han gjorde (ibland ihop med Leo Nilsson) var annorlunda. Här fanns elektroniska space-klanger med mystik och skönhet, och byggda i en struktur så att de mycket väl kunde höras som musikverk. Ett tonalt centrum fanns, som gav lyssnare en samhörighet. Det här var något annorlunda, något nytt och spännande. "Visioner av flygande tefat" och liknande titlar. Ja, det här var - spacat.

Åren runt 1969-70 var de vidöppna gränsöverskridningarnas tid, inte minst inom rocken. Och den poppige Ralph Lundsten var inte långt där ifrån. Men jag började ändå med att höra hans musik mera via Sveriges Radio P2 och "Nya timmen" med Göran Bergendahl.

Och det är dessa tidiga, banbrytande verk jag överraskande nog får chans att återupptäcka nu. Den fascinerande sviten "Vintermusik" (med satserna "Kyla", "Norrsken", "Snöstorm" och "Jul") från 1968. Nyss nämnda "Visioner av flygande tefat" samt "Feel It" (med satserna "Feel" och "It") från samma år. "Oj" från "Tre elektroniska popstycken". Den erotiska "Cosmic Love" från 1970 (ursprungligen från en LP med den vitsiga titeln "Ölskog").

Allt detta utom "Cosmic Love" finns med i samlingsboxen "Elektronisk Musik från 60- och 70-talen" (Andromeda saml.-4CD-box 1999) som jag gjort en litet, kritiskt och mycket sparsmakat urval ur. Varför denna min snålhet? Jo, därför att senare tappade jag Ralph Lundsten totalt.

Visserligen minns jag en stor upplevelse av hans verk "Fader Vår" illustrerat med reliefer av fine konstnären Stig Carlsson i någon kyrka i nordvästra Skåne runt 1972. Och visst hängde jag med på de första romantiska "Nordisk Natursymfoni" på 70-talet. Men där någonstans började Ralph Lundstens skapande glida över i något annat. 

Det blev New Age för hela slanten. Svävande landskapsmusik av drömmar, kosmos, läkande själar och porlande vatten och sagofigurer. Skivor med banala omslag som sålde stort i sammanhang där astrologi och ockultism också såldes. Och det är inte riktigt min grej. Då och då dök han upp i artiklar som handlade om "Ralph och hans drömmar". Det blev lite för tradigt och lite för mycket.

Nu har Sveriges elektronmusik-pionjär Ralph Lundsten fyllt 80 år, avvecklat sin verksamhet och flyttat från sitt sagoslott Frankenburg i Skurusundet i Nacka. Jag hade för länge sedan räknat ut honom. Därför - blev det ännu en sådan där överraskande återupptäckt av hans allra tidigaste period, sent 60-tal. Då hans konstnärsskap var något helt unik som inte liknade något annat. Både avantgarde och naturromantik i en sällsam förening. 

Betyg: ***