ÄVENTYR I JAZZ OCH FOLKTON

Det började med Jan Johansson som 1964 gav ut sin fabolösa klassiker "Jazz på svenska". Inspelad bitvis under två år och som jag förstår utan någon tanke på att göra något "stort". Skivan blev den mest älskade och också den mest sålda svenska jazzskivan någonsin.

Fler hade varit inne på samma spår. Lars Gullin hade träffat ett svenskt vemod i sin cool jazz, utan att direkt spela svenska folk-låtar. Bengt Hallberg och Nils Lindberg fanns någonstans i närheten.

Till och med amerikanske Art Farmer hade varit inne på Swedish folklore-jazz. Och det egentliga startskottet var kanske när Stan Getz och Bengt Hallberg spelade in "Ack Värmeland du sköna" redan 1951, och kallade den i USA för "Dear, old Stockholm" (!). Under den titeln spelades den in i av Miles Davis och en massa andra jazzgiganter "over there".

Därför var det helt rätt i tiden med albumet "Adventures in Jazz and Folklore" (DUX LP 1965) med kvartetten Bengt Hallberg, Jan Johansson, Bengt-Arne Wallin och Georg Riedel. Alla mycket framstående både som jazzmusiker, arrangörer och orkesterledare. Det var också ungefär vid denna tiden som Radiojazzgruppen blev en av deras plattformar.

Det speciella upplägget med just den här skivan är att man använder inspelningar med genuina gubbar och gummor i bygderna som trallar, sjunger, nynnar och jojkar de uråldriga, traditionella melodierna. Utifrån dessa bandupptagningar får sedan jazzmusikerna bygga på och improvisera. Folksångarna och musikerna har alltså aldrig träffats i studio. Detta var långt innan man började tala om sampling.

Ett experiment alltså. Ibland blir det bra, ibland funkar det mindre bra. Ett nummer sticker ut speciellt och förgyller hela denna skivan. Det är "Lapp-Nils polska" med Jan Johansson, där gamle farbrorn Måns Olsson sitter och trallar, varefter JJ drar igång med ett riktigt hårdsvängande jazzdrag i 3/4-takt. Något av det llra bästa som spelats in med Johansson, och det säger inte lite.

Mindre lyckat är "Horgalåten" med Bengt-Arne Wallin, där stråkarna låter lite för mycket som tråkiga Skansens Spelmanslag. Wallin får istället till det i "Vallåt från Mockfjärd" och "Fäbodvisa från Älvdalen". Bengt Hallberg briljerar i magiska "Örjanslåten". Av Georgs Riedels bidrag kan nämnas "När jag var en bondedräng", med ursprungligt sångspår av Agda Tikkanen.

Allt som allt tolv titlar på en historisk skiva som jag nog hade väntat mig mera av. Det här var ju rena supergruppen, fast de fyra kör sina egna nummer var för sig tillsammans med orkester och de inspelade sångsnuttarna. De har alla tänkbara resurser till hands. Musikaliska kvalitet och kreativitet, självklart. Samtidigt med förvånansvärt jämntjockt resultat. Men "Lapp-Nils polska" med Jan Johansson återvänder jag gärna till.

Betyg: ***