NYSTROEMS SENA SYMFONIER

Det har blivit så att jag samlar på musik av Gösta Nystroem. Inte allt, men åtminstone symfonier och större orkesterverk. Här ramlade jag över en inspelning med de två som jag saknade. De två som kanske är minst kända.

De är Symfoni nr 4 eller "Sinfonia Shakespeariana" (1952) och Symfoni nr 6 eller "Sinfonia Tramontana" (1965). Sex symfonier skrev han totalt. Alla med "Sinfonia" och någon karaktärsnamn. Sällan nämnda som symfonier med nummer.

Detta är en inspelning med dirigent B Tommy Andersson och Malmö Symfoniorkester (BIS CD 2004). Det är rätt kul, för B Tommy Andersson finns ju annars med i min skivsamling och i denna spalt, men då som tonsättare, med "Satyricon" för orkester som främsta frontnummer. Här dyk

Gösta Nystroem tycker jag om i allting. Nästan allting. Hans tonspråk, hans klangvärld och kompositioner. Även hans tavlor och teckningar, hans vänliga personlighet och hans sköna självbiografi med alla resor till norra Ishavet och till Paris bohemliv.

"Sinfonia Shakespeariana" bygger direkt på musikaliskt material han också använde i sin enda opera, "Köpmannen i Venedig" (1958) efter Shakespeare. "Tramontana" är "symfonin bortom bergen", ett verk så sent som från året innan han dog. De är inga av hans främsta verk. Inte som hans tre första symfonier och definitivt inte i närheten av mästerverket "Sinfonia Del Mare", havssymfonin från 1948 som var hans tredje symfoni.

Men musiken är av intresse ändå. För samlarvärdet och just för hans speciella tonspråk, som i grunden bygger på kärv kontrapunkt, med tillskott av senromantiska, nordiska klanger, liksom impressionism och modernism. Sibelius, Ravel och Stravinskij finns med någonstans i utkanterna. Men stilen är Gösta Nystroems egen, fast han hade en syskonsjäl i generations-kamraten Hilding Rosenberg.

Betyg: ***