DEN MÄRKLIGA TURANGALILA-SYMFONIN

Den här musiken är en fullständigt ny bekanstskap för mig. Det måste jag erkänna. Visst var jag ytligt sett bekant med den franske 1900-talskompositören Olivier Messiaen.

Jag har ett minne från när jag läste musikvetenskap i Lund på 70-talet. Vi fick lyssna till "L'apparation de l'Eglise eternelle" för orgel ("Uppenbarelse över den heliga kyrkan"). Det var bland det mest känslostarka jag har hört. Musiken vände och vred sig. Jag som aldrig har uppskattat kykrorgel. Men det var häftigt.

Så vet jag att han skrev "Kvartett vid tidens ände" i gripande anslutning till koncentrationslägrens fasor. Och att han förutom musiken var en hängiven ornitolog. Han var besatt av fåglar och fågelläten, vilket också avspegalde sig i hans musik. Och att han levde mellan 1908 och 1992. Men det var allt.

Den storslagna, mastodontlika och närmast futuristiska "Turangalila-symfoni" från 1948 har jag lyckats missa under alla års åtminstone ytliga översikter över konstmusikens historia. Titeln är sanskrit och jag ska inte ge mig in djupare i dess mytologiska innebörder.

Att jag nu - i år - och helt nyligen - stötte på verket beror på att det framfördes på Östersjö-festivalen i Berwaldhallen (i augusti, alltså 2016). På grund av att jag gick i ide i samband med en ögonoperation lyckades jag missa alltsammans. Konserterna hade dessutom varit utsålda sedan länge. Men det var SVT:s fina kulturchef och musikproducent Ella Petersson som gjorde mig uppmärksam. Hon spelade in hela konserten (också Bartoks Pianokonsert nr 1) för SVT för sändning i september.

Jag hade inspirerande samtal med Ella om Messiaens jätteverk, och om instrumentet Ondes Martinot som förekommer i besättningen. Ett uråldrigt, elektroniskt instrument från 30-talet. En slags föregångare till syntesizern. Ibland använt som stämningsskapare i musik till skräckfilmer osv.

Jag kan vara svag för jätteorkester. Om det då finns en Ondes Martinot och en krävande pianostämma till så borgar det för rikliga äventyr. En inspelning då? Här chansar jag vilt. Orchestre de l'Opera Bastille med solister Yvonne Loroid och Jeanne Loroid, under ledning av Myung-Whun Chun (Deutsche Grammophon CD 1991) verkar bra.  

Med gamle Messiaen på bilden, ett år innan han gick bort. Till min lycka ser jag att även Kungl. Stockholms Filharmoniker ska framföra jätteprojektet med sina 10 satser efter jul. Då får jag chansen att uppleva det live.

Betyg: ****