SINATRA IGEN - ETT AV HANS STORA MÄSTERVERK

Ja, det blir mycket Sinatra här. Den store ikonen som jag en gång hade så svårt för. Sedan brast vallarna och så blev det liksom allt på en gång.

Detta med hans Capitol-skivor från 50-talet som gjordes som enhetliga album i olika sinnesstämningar blev min ingång. Ett både kommersiellt och konstnärligt lyckat koncept. Och detta var alltså i vinyl-skivans, LP-skivans barndom när den höll på att utvecklas till inte bara ett teknisk utan också ett konstnärligt format.

"Frank Sinatra Sings For Only The Lonely" (Capitol LP 1958) är precis vad titeln säger. En samling sorgsna, vemodiga ballader i en nattligt, ödslig stämning av melankoli. En kontrast till den sorglöst svängiga reseskivan "Come Fly With Me" från samma år (finns med i min ordinarie skivkronologi), där det geografiska temat bjuder på lättsam underhållnings-musik, med ett tecknat omslag med en leende Frank på flygplanstrappan.

Dessa växlingar i skivkatalogen blev som spänningar mellan snabba och långsamma satser i en symfoni. Båda sidor förutsatte varandra. Och den sorgsne clownen på omslaget här till "Sings For Only The Lonely" går verkligen djupt in i vemodet. På så sätt är denna skiva en fortsättning på nyligen nämnda "In the Wee Small Hours" från 1955, som också var en ren balladskiva.

Nelson Riddle har även här mästerligt arrangerat det stora hav av stråkar och de orkestersatser som utgör den dramatiska fonden till Frank Sinatras måleriska och vackra sångstämma. Titellåten "Only the lonely" är bra, och har ingenting med Roy Orbisons hitlåt att göra, den kom mycket senare. "Willow weeps for me", "What's new?", "It's a lonesome, old town" och "Goodbye" är några av de tolv, fina numren.

 Och så den absoluta höjdpunkten, sången "Ebb tide", med sin bildrika havsmetafor av oceanens svallvågor. Här når Frank Sinatra och Nelson Riddle upp till något större, något bortom. Ett sådant där konstnärligt ögonblick där helheten blir en symbios av något mycket mer än summan av delarna.

Så finns ju risken med en ren balladskiva. En viss enformighet där raden av vackra ballader i längden tar ut varandra. Åtminstone på CD-utgåvan som har flera extraspår. Men det är ändå en storartad skiva och som enskilt album kanske Frank Sinatras allra bästa. Vi fick den uppspelad för oss vid denna vårens besök i Greenwich Villager, New York, av trevlige guiden Gregory S Marro som hade sin musikvandring ("Greg's Walk") i de legendariska kvarteren kring Washington Square.

Betyg: *****