TUGGUMMI OCH POP MED MAGGIO

Fem år tidigare hade hon en singelhit med "Dumpa mej". En fånigt efterhängsen låt som charmade med sin envisa refräng och en truligt visksjungande röst. Den var rätt kul och den är tidiagre avhandlad här.

"Satan i Gatan" (Universal CD 2001) är albumet som blev en stor och slutgiltig succé för Veronica Maggio. Det var välförtjänt. Hon visar sig vara oslagbar på rak, fyndig pop med tonårsvibbar. Det är smart musik och den är omedelbar, som vore det något från en jukebox på ett strandkafé 1963. Tuggummi-bubblan på omslaget ger en ironisk vink.

Veronica har skrivit alla texterna och musiken är i huvudsak av henne, Christian Waltz och Markus Krunegård. "Välkommen in" är en charmerande mininovell om fest i lägenheten, folk som röker under fläkten och andra ögonblicksbilder. "Spelar pappas skiva från ´69". En sådan rad går naturligtvis rakt i mitt hjärta. Man blir nyfiken på vilken skiva de spelade. Ungdomar och vinyl och retro och 60-talet återanvänt är ett kärt ämne i tiden. Efter flera lyssningar kom jag på att den svårtydda titeln Veronica nämner är någon italiensk skiva från 1969 som inte jag känner till. Men naturligtvis, Maggios far är ju italienare.

"Jag kommer" är en av detta albums många hitlåtar. En fräckis i sina dubbeltydningar och en vinnande melodi. "Inga kläder", "Mitt hjärta blöder" och "Vi kommer alltid att ha Paris" är andra träffsäkra och skarpt formulerade iakttagelser och reflexioner till bekymmerslöst ihopknåpade popkarameller. "Lördagen den femtonde mars" är en synnerligen självbiografisk tablå. Allt bra sjunget av Veronica Maggio, med hennes särpräglade röst, och allt framfört till popkomp med ifyllande stråkensemble. Det blir effektivt och mycket melodiskt.

Betyg: ***