Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

fredag, maj 20, 2016

SALEM PLANAR VIDARE

Tredje albumet med begåvade Salem Al Fakir. Nu med den lakoniska titeln "Ignore This" (EMI CD 2010). Förväntningarna var höga efter hans alldeles lysande debutalbum "This Is Who I Am" från 2007.

DeT har jag redan avhandlat och ska inte dra igen. Men där framträdde ett underbarn som till synes bekymmerslöst kastade ur sig helt fantastiska poplåtar, med bärande, slagkraftiga melodier och med numera så ovanliga referenser till ett virtuost 70-talet à la Stevie Wonder, McCartney, Steeley Dan och självaste Chick Corea,

En musikvärld som han knappast kan ha upplevt då eftersom han är född 1981. Men hans egen särprägel i dessa melodier och med dessa nämnda referenser gjorde åtminstone mig helt lycklig. På sitt andra album "Astronaut" från 2009 föll redan mycket. Begåvningen och hantverks-kunnandet fanns ju kvar, men de personligt utmejslade melodierna hade nu planat ut i någon slags allmänt hållen, amerikansk bilradio-pop som kändes märkvärdigt anonym.

Var det en tillfällig svacka efter en så bärkraftig debut? Nej, här på album tre är det lika illa. Tyvärr. Salem har en skönt lekfull inställning till musikhistorien och tycks verka sugen på att göra nerslag i olika perioder för att utforska dem på sitt eget vis. Här på "Ignore This" är det syntpop. Syntpop à la tidigt 80-tal. Det är mycket blippande syntar, hamrande åttondelar och ett avskalat hemma-ljud.

"4 O' clock", "Red rock", "Brooklyn sun" och "I'm so happy" är för all del sångbara melodier. Men den hårdtuggade syntdieten tilltalar i alla fall inte mig. Kanske en generationsfråga. En sång som skiljer sig något från de övriga är "Keep on walking". Med den tävlade Salem Al Fakir i svenska Melodifestivalen 2010. Den vann inte men blev en omtyckt radio hit. En drömsk ballad där han sjunger till piano. Ganska bra. Nackdelen är att det är en sådan där låt som låter som en början. Man väntar på en fortsättning men hela sången blir bara en lång introduktion.

Jag har fortfarande stort hopp om Salem Al Fakir, för han har en sådan genuin musikalitet och besitter sådan smittande spelglädje. Efter detta album 2010 har åtminstone jag inte hört något mer av honom. Vi väntar på en spännande återkomst.

Betyg: ***