WIEHES INSTÄLLDA SKILSMÄSSA

"Sånger Från En Inställd Skilsmässa" (WM Records CD 2009) är väl en program-förklaring tydlig nog. Det är alltså den private relations-tolkaren Mikael Wiehe vi möter här. Inte den nödvändigtvis politiske.

Det kanske kan låta som en onödigt definierad polarisering, men faktum är att Mikael Wiehe direkt efter denna relations-psykologi gjorde en serie direkt politiska protestsånger (med början "Ta det tillbaka!" 2010) med udden riktad mot Alliansen.

Jag föredrar den psykologiske Mikael Wiehe. "Sånger Från En Inställd Skilsmässa" är faktiskt väldigt bra. Den är det i kraft av att Wiehe är och har alltid varit en ordets mästare. En verbal konstnär som även när han pratar väger formuleringarna med tunga betoningar och effektfulla konstpauser. Med samma långsamma, välformulerade skånska som själsfränden Jacques Werup levererar han sina meningar med både intelligens, fyndighet, skärpa och inte minst humor.

I sina sånger är han som bäst i allvaret. Texter med litterära kvaliteter till en musikalisk brygd av sköna melodier och en erfaren vispop med stor spännvidd. Och temat på denna sångsamling är alltså givet : Ett moget förhållande i uppbrott. Konflikt. Svartsjuka. Förestående skilsmässa och slutlig försoning.

Det är en mänsklig resa som Wiehe beskriver bättre än de flesta. "Bara som jag trodde" inleder, om den smärtsamma insikten i att två personer har upplevt sitt förhållande totalt olika. "Nu ger hon sig iväg" andas skenbar lättnad och frihetstörst. "Mannen" är en helt lysande beskrivning av hur svartsjukan brinner när de två måste ha sporadiska kontakter av rent praktiska skäl. "Men om mannen vid din sida / sa' du ingenting". Det är en lågintensiv jalousi nästan av John Lennon-mått. Och den är skivans enskilt bästa låt, fastän alla hänger ihop i en sångcykel.

Så följer "Bödeln" och den är riktigt plågsam. En mardröm i svartsjuka och förtvivlan där motiv hämtas från tortyrceller i latinamerikanska diktaturer. Ett ämne som Wiehe är väl bekant med genom sina politiska kunskaper. Men sångens bildspråk och uttryck blir just - outhärdligt. Till en effektivt monoton musik av mörka blåsare och tungt komp.

"Om jag ska klara av det här" är annorlunda. En talking blues (eller spoken poetry, eller raplåt) om hur ensamheten döljs i skenbart praktiska ting, som långa, dyrbara telefonsamtal om "boskillnad, valutaöverföring, skattekonsekvenser" (Wiehes kvinna befann sig under separationen i något land i Sydamerika).

Och så fortsätter det med mycket personliga, privat utlämnande och helt självbiografiska sånger, varierat med den mera symboliska "Skridskoprinsessan". Hela processen mynnar ut i den varmt kärleksfulla försoningen "Var med mej nu". Det är med glädje man hör hur krisen läker in i en vacker återförening och en nyförälskelse. Det är stort att Mikael Wiehe haft modet att bjuda oss på upplevelserna i denna starkt privata resa.

Musikaliskt är "Sånger Från En Inställd Skilsmässa" också utmärkt. Proffsig, enhetlig men varierad singer / songwriter-musik med spel av en liten ensemble multi-instrumentalister där Johan Lindström och Christer Karlsson m.fl. växlar mellan piano, saxofoner, vibrafon, gitarrer etc. Hela skivan är bra. även om "Bödeln" är krävande för den som lyssnar.

Betyg: ****