VISOR AV BEPPE, OLLE OCH ALLAN

"Monica & Monica Sjunger BOA" (Dominique CD 2009) heter skivan. Monica & Monica är Monica Nielsen och Monica Dominique. BOA kan utläsas Beppe Wolgers, Olle Adolphson och Allan Edwall. Antagligen som en travesti på BAO (Benny Anderssons Orkester).

Det är en fönämlig visskatt av klassiskt mått som den här erfarna duon tar sig an. Och det är verkligen ett roligt och välkommet återhörande. Att höra Monica Nielsen sjunga är en njutning i sig. Hon sjunger bättre nu än någonsin, och hennes mycket personliga röst och dramatiska sångsätt har en patina som man blir lycklig av. Och Monica Dominiques pianospel (och ibland sång) är som alltid kompetent och fullödigt.

En del av de fjorton visorna är välkända. Det gäller närmast Olle Adolphsons "Nu är de gott att leva", "Gustaf Lindströms visa"  och "En glad calypso om våren", liksom Beppe Wolgers och Olles odödliga "Mitt eget land". De tål alla mycket väl att höras igen  Kanske också Beppe Wolgers text "Sjuka skämt" (delvis talad, över Burt Bacharach-melodin "Anyone who had a heart").

Bacharach ligger också till grund för Beppes "Pjata pjata" som Dominique sjunger till den medryckande BB-melodin "Hopin' and wishin'", som sjungits av bl.a. Dusty Springfield. I utbudet finns också spännande kontraster. Mot Olle Adolphsons inkännande romantik (t.ex. "Om våren") och Beppe Wolgers underfundighet (t.ex. i "Män") står Allan Edwalls mera burleska och svartsynta visor.

En sådan är hans text "En glad calypso om kriget", ett svar på redan nämnda Olles dito om våren. Och skivans absoluta höjdpunkt står också Allan Edwall för. Det är det lätt ekivoka, inte helt rumsrena och mycket roliga "Gaskarln". En djärv skröna om hemmafrun som lever tryggt och motvilligt blir sexuellt attraherad av de där grova männen som dyker upp i hemmet ibland. I Monica Nielsens tolkning en given klassiker.

Mera förströdd är Beppes nostalgiska "Tack för kvartersbion", om de gamla matinéhjältarna från en svunnen tid. Slutligen framförs Tom Lehrers "Irländsk vaggvisa" som är lite utanför BOA-ramen, men mycket väl passar in i sammanhanget. "Monica & Monica Tolkar BOA" - en mycket trivsam skiva inom kategorin svenska visor, och en välkommen återkoppling till den svenska viskonstens guldålder kring 60- och 70-talet.

Betyg: ****