NYKLASSISK POP MED ETT JÄKLA DRAG

Glömmer aldrig den gången. Jobbade ännu i Radiohuset. Gick ofta på Sveriges Radios direktsändningar från Studio 4 i P4 Radio Stockholms konserter "Kajplats Stockholm" med Fredrik Eliasson på fredagens lunchraster.

Det måste ha varit någon gång 2009. Miss Li var gäst med sitt band. Jäklar vilket drag det var. Med riktigt klassisk tjejpop-attack i rösten, som vore det någon Phil Spector eller tidig Motown från 1962, sjöng hon egna låtar så bra och så melodistarka att man blev helt lycklig.

Liten och något knubbig satt hon vid pianot och sjöng med en energi så att hon nästan hoppade ur pianostolen. En riktigt begåvad pianopop-sångerska som det inte finns många av. Hennes senare medverkan i TV4:s "Så mycket bättre", när hon bl.a. sjöng en makalös version av Pugh Rogefeldts "Här kommer natten", bekräftade hennes storhet.

"Dancing the Whole Way Home" (National CD 2009) visar mycket väl hennes sång- piano- och låtskrivartalang. Här är det inga djupa, introverta singer-/songwriter-fasoner utan ren och skär pop som det svänger något grymt om. Härliga blåsare, saxar och tromboner, sådant som en annan är svag för, stöttar upp och prickar in linjerna i sångerna.

"I heard of a girl", "Polythene Queen", "Borgeois Shangri-La", Stupid girl" och förstås "Dancing the whole way home" är bara några av titlarna på denna skiva, där praktiskt taget varenda låt har hitpotential. Såvitt jag vet är Miss Li (egentligen Linda Carlsson) större utomlands, åtminstone på kontinenten, än här hemma i Sverige.

Betyg: ****