Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

måndag, februari 22, 2016

WINNERBÄCK RESER I ÖSTERLED

Sångpoeten och rocktrubaduren Lars Winnerbäck är ofta ute och reser. Jag kan tycka om hans val av resmål. Medan mängder av författare, musiker, målare och bohemer i långa tider vallfärdat till, och romantiserat, Paris, London och New York, ställer Winnerbäck färden österut.

De baltiska länderna, Polen och Centraleuropa förekommer ofta och återkommande i hans texter. Samtidigt som musiken kan låta väldigt irländsk. Det är mandoliner, fioler och folkmusik-slingor blandat med episk rock, som på ett ytterligt sympatiskt sätt kan erinra om The Waterboys, Hothouse Flowers, Van Morrison och klassiska grupper från 1970-talet.

"Daugava" (Universal CD 2007) är Lars Winnebäcks åttonde studioalbum. Det är inspelat på Irland. Daugava är namnet på en flod som flyter genom Riga, huvudstaden i Lettland. Det är mellan dessa poler han rör sig i sitt sångskapande på detta album. Och det är en stor musikskatt.

Jag gillar hans episka, mångordiga sånger som i vers efter vers efter vers, ofta i snabba tempi, där han rabblar sig igenom berättelserna fulla av intryck, reflexioner och miljöbeskrivningar, där historien är närvarande. Rumbula-skogen nämns angående just Riga och Lettland. Rumbula var platsen för en ohygglig nazistisk massaker under andra världskriget.

Lars Winnerbäck är kanske ingen väldigt uttrycksfull sångare. Han drar sina stories med lite entonigt, halvmumlande uttryck. Å andra sidan artikulerar han fan så mycket bättre än mumlare som Lundell och Plura, två andra giganter i den berättande rocksång-traditionen.

 "Farväl Jupter", "Jag har väntat på ett regn", "Kom hem nu", "Jag fattar ingenting" och "Min helande tröst" är några av titlarna på "Daugava". Det mycket kompetenta bandet (som inte är identiskt med hans tidigare kompgrupp Hovet) backar upp honom med ett Springsteen-liknande driv och med fylliga, färgrika folkrock-dekorationer. När Winnerbäcks sång bland kan hemfalla åt det entoniga är kompet där och lyser upp och eldar på.

Den sång på skivan jag är minst förtjust i är faktiskt den mest populära. Den stillsamma kärleksballaden "Om du lämnade mig nu" i duett med Miss Li (Linda Carlsson). En finstämt antagande sång om OM i ett förhållande på glid. Kanske nött av att ha varit långkörare på Svensktoppen, inte vet jag. Men som spår på plattans helhet stämmer den fint in.

Betyg: ****