FEIST - FIN SÅNGPOET FRÅN KANADA

Min fru Eva hade biljett till konsert med Feist på Cirkus. Hon blev sjuk och jag hoppade in. Såg konserten tillsammans med vår vän Karin Original. Det var mitt första möte med Leslie Feist, som då var helt obekant för mig.

Nu har jag skrivit "obekant för mig" i tre inlägg i följd här. Om Abbey Lincoln, Alison Kraus och nu Feist. Men så är det, jag är inte längre med i strömmen.

Konserten på Cirkus var våren 2012. De två skivorna med henne i denna blogg upptäckte alltså Eva och jag i efterhand. Här har vi först "The Reminder" (Polydor CD 2007).

Konserten på Cirkus lämnade då inga jättestora intryck. Karin gillade den. Jag mötte min vän Magnus Broni från SVT som var full av entusiasm inför den kanadensiska sångerskan. Och publiken var heltända och gav varm respons till varje sång. Alla verkade så initierade. Jag tyckte Feist lät OK, men med vare sig låtar eller någon särskilt personlig röst som gav avtryck. Och unga sångpoeter med akustisk gitarr och folksong-poser fanns det numera gott om, även om jag gillade tendensen.

Först efter att ha lyssnat mer på hennes skivor började jag bli fascinerad. Det är någonting med eftertänksamheten. Det dröjande, sparsamma, med utrymme för pauser. Det finns en poesi i det. Jag tycker fortfarande inte hon har jättemärklig röst, men hon har en ärlighet och en helhet i musiken som slår an.

Och - jo, hennes sånger är bra, starka, välgjorda. Också på ett eftertänksamt sätt som kräver tid. Inga topplistehits som sätter sig direkt. Men de stannar kvar. "So sorry", "Sea lion woman", "1234" och "How my heart behaves" är några av de tretton titlarna på "The Reminder", som är hennes tredje studioalbum.

Betyg: ***