EN JAZZENS GRAND OLD LADY

Det var min käre svåger Leif som introducerade denna dam för mig. Abbey Lincoln, "Abbey Sings Abbey" (Verve CD 2007). Leif är min jazznestor och har introducerat massor av spännande jazz förr.

Vem är hon, Abbey Lincoln? Jag vet inte mycket mer än att hon föddes 1930 i Chicago, och således var (eller skulle bli) 77 år gammal när denna skiva gjordes.

Och det är också med ålderns värdighet som denna vackra jazzsång strömmar ut med en väl lagrad grace. Abbey Lincoln, som enligt amerikanska Wikipedia gjort en lång rad jazzplattor (bl.a. med tolkningar av Billie Holiday) från 50-talet och framåt, varit gift med bebop-trummisen Max Roach och skådespelat i Spike Lees film "Mo Better Blues" (1990).

Men för mig var hon okänd. Typiskt nog finns ingen artikel i svenska Wikipedia om henne. Och tre år senare, efter detta njutbara album, avled hon 80 år gammal i New York. Jag kan inte minnas att jag såg någon notis i något media om det.

"Abbey Sings Abbey" är alltså en sympatisk, lugn vokaljazz-skiva genomsyrad av en väldig värme och en klok eftertänksamhet. Hon sjunger "Blue Monk" (byggd på och hyllning till Thelonius Monk), "Throw it away", "The world has falling down", "Bird alone", "Learning how to listen", "The music is the magic" och flera andra sånger. Allt material komponerat av henne själv. Långsamma ballader eller rytmiskt uppsluppna låtar i en New Orleans-betonad stil. Jag har alltid haft intrycket att Abbey Lincoln var sångerska OCH pianist. När jag nu efterforskar har jag svårt att hitta belägg för det där med pianist. Å andra sidan finns ingen uppgift på "personnel" om vem som står för allt det fina pianospelet här, om det inte skulle vara hon själv.

Jag har ett speciellt minne förknippat med den här skivan. Min fru Eva och jag hälsade på just min svåger Leif med fru Agneta på vackra Tågaborg i Helsingborg. Det blev vår språngbräda till en minisemester. Precis där efter körde vi över till Danmark, till Jylland och ner till Sönder-Jylland.

För första gången sedan min barndom (senast 1966) skulle det äntligen bli av att jag fick återse den lilla orten Egernsund, i närheten av Gråsten och Sönderborg. Den lilla byn där familjen hade tillbringat somrarna och som jag bara mindes från solblekta fotografier. Skulle förväntningarna hålla? Både ja och nej. Det har egentligen ingenting alls med Abbey Lincolns musik att göra. Men det är ett minne som blev en tidsmarkör. Eva och jag lyssnade mycket på "Abbey Sings Abbey" i hyrbilen, och vi tyckte om den.

Betyg: ****