Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

fredag, december 11, 2015

EN MIX AV 80-TALET

Nu är det dags för "Matilda-mix II" (egen saml.-CD ca 2005). En samling med önskade låtar som jag fick i present av min dotter Matilda.

Volym 1 placerade jag redan vid tiden runt 1968 i denna kronologi, eftersom mina första önskningar var olika enskilda hits (ej knutna till LP-album) från min barndom och popmusiken gyllene år.

Vi må betänka att 2004, som är riktåret för denna samling, fortfarande var en tid långt innan streamade tjänster och Spotify. Däremot fanns (vill jag minnas YouTube), och det var också det huvudsakliga verktyget för dessa volymer av uppsamlings-samlingar.

Och - vad bjudes här på volym 2? I huvudsak enstaka hits från 1990-talet, fram till 2004 och 2005. Bland dem finns "Lilla fågel blå" (1993) med Staffan Hellstrand. En hjärtlig rocksång skriven i förtvivlad sorg. För min egen del förknippad med en olycka när en arbetskamrat förlorade sin käraste som dödsstörtade från berget K2.

"Du och jag mot världen" (1997) med Peter LeMarc är en insiktsfull relationsskildring, senare förvärvad även på en samling med denne artist. "Kärlekens tunga" (1988) med Eldkvarn är något äldre, och också den senare förvärvad på en bra Eldkvarn-samling.

Mera samtida var Titiyo som gjorde två underbara soullåtar, "Feels like heaven" och "Lovin' out of nothing" (båda 2004) som var de två nyinspelade spåren från hennes samlings-CD samma år. Det året sjöng också Lisa Ekdahl på sitt speciella sätt, i sin Dylan-doftande "Om jag snubblat efter vägen" (2004).

Nyast på samlingen är Håkan Hellström. Denne hyllade sångare som jag alltid tyckt verkat otroligt sympatisk och som säkert är en bra live-artist, men vars sångsätt och musik aldrig attraherat mig (ungefär samma sak som med Bruce Springsteen). Men hans "En midsommarnattsdröm" (2005) är ändå en smårolig låt. Framför allt för att den är ett ogenerat plagiat av "Going up the country" med Canned Heat från 1969 som jag gillar. Mera tveksam så här efteråt är jag till Kent och deras malande "Dom andra" (2002). En grupp vars tråkiga stil jag aldrig förstått mig på.

Betyg: ***