LENA PH FYLLER 20

Vad nu då? En samling med Lena Philipsson? Ja, varför inte. Hela min samling, och hela denna räkning i denna blogg, spänner över ett brett musikfält : Klassisk musik, jazz och jazzrock, pop och rock, progrock, visor, ballader och folk - OCH schlagers och annan populärmusik.

Från 30-talets stenkakor till 60-talets Svensktoppar och vidare över Melodifestivaler och annat. Jo, jag älskar det också. Åtminstone delar av det.

"Lena 20 år" (Columbia saml.-CD 2004) ger en bra överblick över hela hennes karriär och visar hur starkt låtmaterial hon haft över tid. Från 80-talets festivalkarameller som "Kärleken är evig", "Dansa i neon" och "Om igen" - melodier som aldrig vann men ändå blivit klassiker i det allmänna medvetandet.

Därefter de något ansträngda, Prince-inspirerade sexbetonade show-inslagen på engelska i Lena som figuren Agent 006. De där rockflirtarna är jag mindre förtjust i. En klockren återkomst till schlagern med 90-talets "Månsken i augusti). Och så hopp över till 2000-talets ack så framgångsrika samarbete med Orup.

Den läckert tvetydiga "Det gör ont", "Lena anthem" ("Mitt namn är Lena Philipsson.."), "Delirium" , "Han jobbar i affär" och den generande fräcka "Unga pojkar & äldre män". Alla är de färgstarka popschlagers med både tagg, starka refränger och rejäl självironi. Ibland blir det för bullrigt, för grällt och för mycket, som det också kan bli i festivalsammanhang. Men för det mesta blir det väldigt bra. Och så kan man njuta av en innerlig ballad som "På gatan där jag bor".

Betyg: ***