JANE BIRKINS MÅNGA MÖTEN

1960-talets brittisk-franska ikon inom musik-, media- och mode-världen, Jane Birkin, fick en fin comeback-period under 2000-talet.

För evigt förknippad med stönlåten "Je t'aime, moi non plus" med Serge Gainsbourg, och för sitt privatliv med honom. Hennes skådespeleri (bl.a. i engelska 60-tals-thrillern "Blow Up") och övriga sångkarriär har kommit i skymundan av den eviga "Je t'aime".

Jag skrev nyligen om hennes unika, mycket personliga live-album "Arabesque" från 2002. Efter det följde en rad snygga, snyggt designade och mycket behagliga skivor, med sånger omväxlande på franska och på engelska. Jag är svag för de franska och blir lite lätt irriterad när hon envisas sjunga på engelska. Dumt egentligen, eftersom hon ju faktiskt är född i England.

"Rendez-Vous" (Capitol CD 2004) rider på ett vanligt vokalisttema i nutid : duetter. Här är sånger i snyggt utmejslade samspel. Bland sångpartnerna till Jane Birkin finns här Bryan Ferry, kanadensiska songwritern Feist (som jag ska återkomma till), den älskade veteranen Francoise Hardy och den ärrade, italienske skådespelaren Paolo Conte.

Det är ingen omistlig skiva. Men den är charmig och behaglig. Redan i första spåret "Je m'apelle Jane" fångar hon in lyssnaren. Duettpartnern där heter Mickey 3D. Han och många andra vokalister här är för mig obekanta, Men mitt i allt är det väldigt lätt att älska ikonen Jane Birkin och hennes värld, trots att hennes röstregister är ärligt talat rätt begränsat. Men hon har en förmåga att göra skapa en lyskraft omkring sig. Med ett omslag som kunde vara hämtat från reklamvärlden. Men Jane Birkins möte lyssnar jag gärna på. Ett album som kanske en bagatell, men en mycket färgstark bagatell.

Betyg: ***